Aftonbladet – 11 februari 1856, sida 3

I tidningen i Norge kan yttra någonting sådant, I ger ytterligare styrka åt den härstädes temligen allmänt gängse opinionen att det väckta förslaget, att vid Fredrikshald uppresa Carl XII:s monument, 1 flera hänseenden är föga lämpligt. Fredrikshald är icke något Litzen. På det sednare stället ha Tysklands protestanter upprest ett präktigt monument pi den plats der samvetsfrihetens hjeltemodige försvarare föll i spetsen för sin segrande här. Att deremot uppresa en prunkande götisk minnesvård på en plats, öfver hvilken en dyster slöja hvilar inom den svenska häfden, och vid hvilken ännu misstanken om ett lömskt förräderi är fästad, är någonting son; icke kan anslå svenska sinnen. Då Carl XII:s fall för Sverge var mera olycksbringande än en hel armås nederlag, skulle ett dylikt monument på detta ställe kunna i viss mån betraktas såsom ett norskt segertecken, ehuruväl det vittnar om en mycket inskränkt uppfattning från Morgenbladets sida, att ansc mordskottet mot Carl XII ha åstadkommit någon glanspunkt i Norges historian. Redan på 1700:talet uppreste man också i Norge, på den plats der Carl XII tros ha utandat sin bjeltesjäl, ett norskt segermonument, på hvilket framställdes det norska lejonet, stående upprätt med bilan i handen, och det svenska liggande för dess fötter, hvarunder lästes följande inskription: Den svenske Löve faldt For norske Lövens Fod; Der misted han sit Liv Og sidste Heldeblod. Efter reklamationer af svenska regeringen blei detta monument borttaget. Och nu skulle åter ett praktmonument uppresas på detta sorgliga ställe — af svenska armens befäl. Och medlen dertill skulle erläggas efter en för de särskilda graderna uppgjord tariff enligt derom utfärdade generalordres,. Blir nu detta ett monument värdigt, den konung, som, oaktadt alla sina fel och misstag, för sitt hjeltemod och sin svenskhet lefver i ett så älskad! minne hos det svenska folket? Skall detickc möjligen, långt ifrån att innebära något tecken till och, underpant på ett vänskapligt och fördomsfritt förhållande mellan de båda brödrafolken, i stället bli en nagel i ögat hos dem begge och föranleda obehagligheter. Låt en enkel sten såsom hittills beteckna den plats der Cart XII föll; det är tillräckligt för de svenskar som besöka denna för svenska hjertan bedröfliga plats. Och ehuru bland norska officerare vid sednaste lägret på Gardermoen fråga lärer varit väckt om uppresande af ett monument vid Fredrikshald, sä tro vi dock att norrmännen vid närmare eftersinnande skola finna att stället icke lämpar sig väl för uppresande af något slags segermonument. Ett monument öfver Carl XII har sin rätta plats uti Stockholm, der man redan länge betecknat den vackert belägna och i alla hänseenden passande Artilleriplanen såsom Carl XII:s torg.. Det vore i sanning icke mer än tillbörligt, om det projekt som flera gånger varit framkastadt, att här uppresa en staty af Carl XII sattes i verket, och då den sonliga pieteten skyndat att uppresa offentliga statyer af de båda sista Carlarne, torde det väl löna ett försök, om icke det svenska folhet villigt skulle skynda att genom frivilliga bidrag uppställa en ärestod åt en af sina stora Carlar. En annan insändare, hvars uppsats är affattad i en alltför liflig och passionerad stil för att i sin helhet kunna införas, yttrar härom bland annat följande: En dylik minnesvård vid Fredrikshald, tillkommen på sätt som nu är tillämnadt, skulle göra lika ringa heder åt svenska armen som åt Carl XII:s minne, emedan genom dylika order man lika lätt skulle få armen att resa en ärestod åt t. ex. en sådan personlighet som Fredrik I. Vill man hafva en minnesstod åt Carl XII, hvarföre då icke låta nationen sjelf resa den på en plats som är svensk, hvilket vore så mycket lämpligare, som denne siste hjeltekonung saknar en sådan, under det de båda sista konungarne af samma namn fått sådana nationen ohördan? En subskription för ett sådant ändamål skulle i sanning lemna ett lysande resultat. Och hvad platsen vidkommer, hvarföre icke tänka på artilleriplanen? ler också, hvarföre icke flytta Carl XIII:s staty till planen framför frimnrareordens hus, der han hade sina högsca intressen och i närheten hvaraf han förtjenade sina riddaresporrar genom fröken Rudenschölds schavottering, och låta den tolfte Carl intaga hans plats ? MUSIK. Koncar. OPERAN. Äfven under den sistför