fullkomligt hade lyckats i sin mission samt att han vunnit de skandinaviska rikena för vestmakternas sak. Man talade redan iParis och London om en expedition i norden, i hvilken dessa makter skulle taga del. Traktatens offentliggörande nedtystade på en gång dessa öfverdrifna rykten. Hvar och en känner nu innehållet af denna föga betydande traktat, hvilken icke var framkallad af någon förhandenvarande nödvändighet, och som endast vittnar om den påtryckning, hvilken den engelsk-franska koalitionen utöfvar på Europas stater af andra ordningen. Denna påtryckning framhölls såsom en eventuel fara uti ett af grefve Nesselrodes första ; cirkulärer, besvarande ett cirkulär af Droyn de Lhuys 1854. De vid denna tidpunkt visade farhågorna ega en grund, ty de hafva blifvit bekräftade af flere handlingar, bland hvilka man kan anföra traktaten med Sardinien, traktaten med Sverge, hotelserna riktade mot konungen af Neapel, den förlängda ockupationen af Athen, samt de till kabinetterna 1 Madrid och Lissabon riktade uppmaningarne. Emellertid fäster man i sjelfva verket blott en högst underordnad vigt vid den diplomatiska akten af den 21 November. Konungariket Sverge och Norge har derföre icke öfvergifvit den neutrala ställning, hvilken det hittills följt; det har icke förbundit sig till någonting positivt, och det ser ut som hade det snarare velat afböja en fara, hotande från de förbundnas eskadrar, än en inbillad våda med hänseende till Ryssland. Man har mycket hört föregifvas, att en hemlig artikel skulle såsom bihang åtfölja traktaten, men detta saknar, enligt allt hvad händelserna utvisa, fullkomligt hvarje grund. Man ansåg äfven till en början såsom säkert att Danmark skulle biträda traktaten af den 21 November, men detta har nu på det mest evidenta sätt blifvit vederlagt genom det cirkulär danska kabinettet nyligen utfärdat och hvarigenom detsamma på det bestämdaste förnekar hvarje delaktighet i denna traktat samt försäkrar att det strängt ämnar vidhålla sin neutralitet.