cen högre politiken. Till att utöfva ett dyI.kt inflytande på sin regering har det nora folket yttre berättigande; skulle det ännu icke ega det inre, så bör dock erfarenheten ba lärt det, huru det bör förvärfva äfven detta berättigande. Då norska folket för snart 42 är sedan uppnådde sid politiska myndighet, hvem lärde det då att utöfva densamma? Dess fia press. Folket lärde hastigt och grundot, ty det hade god politisk fattningsgåfva, och den fria pressen är en verksam läromä stare. Omsider är den stunden nu kommen, 1å folket är kalladt att något sysselsätta sig raed sina högsta intressen, till att bilda en bestämd opinion om dessas fordringar. Det har genom behandlingen af sina inre angezenheter utvecklat sig till en viss grad af politisk mogenhet och skall med begärlighet iyssna till pressens röst, då den hänvisar på de högsta samhällsintressena. Måtte blott äfven pressen vara sin nya kallelse vuxen, måtte den förstå sin nya uppgift! — — — : Men ha vi icke nu utsigt till fred? Oss -ynes det som om fredsutsigterna vore hvarn större eller mindre än förra vintern. Och a krigsoperationerna åter begynna i vår, då .kall sannolikt Östersjön bli den vigtigaste ) rigsteatern och kriget sålunda rycka oss närmare. Väl synes vår utrikesministers cirkuär bebåda bibehållandet af den hittillsvarande neutrala ställningen, men man finner dock I tt vid en närmare granskning af detta, att t icke låter en hårsmån fredligare än det måste ta, om det icke skulle ha till omedelbar ljd ett angrepp från Ryssland under en årsit, då vi för ett krigs förande skulle vara .toslutande hänvisade till egna krafter. — — I hvarje händelse se vi, att den vid krits början utfärdade neutralitetsförklaringen se bör kunna uppställa det ringaste hinder emot deltagandet i kriget från vår sida, då yssland, genom att undandraga sig gränsträgans definitiva ordnande, för att ha ett öp; ct tillfälle att när så lägligt kunde falla börja sirid med oss, har uträttat det, att denna fråga cekså står öppen för oss och sålunda lemnar virt kabinett tillfälle att förelägga czaren såana alternativer, att han måste gå in på vilk r, som äro fördelaktiga och betryggande fr oss, eller också se alliansen förstärkt med ie förenade rikenas krigsmakt. Det synes såiunda vara icke ringa utsigt till att vi i vår sxulle kunna komma att deltaga i kriget, och o.d man Bos oss icke spörjer några stora rustningar, så synes detta kunna förklaras deraf att det kunde vara farligt att visa sådana krigsberedelser, medan vår mäktige granne icke långt från våra gränser har: en rustad, under vintermånaderna disponibel armå. Vi ha ingen orsak till att låta dessa krigsutsigter oroa oss. Att det förr eller sednare förestår oss en kamp på lif och död med Rysslard, synes icke vara svårt att förutse. Men a!drig skulle ett sådant krig kunna utbryta under gynnsammare förhållanden än de nuvarande. Det må vara en god sak att kunna, ull följd af traktaten af den 21 November, åräkna hjelp af vestmakterna när det gälcr, men det är dock något helt annat och äsrare att finna dessa makter före sig med urd i hand och, utan att behöfva anropa deras bistånd, kämpa för vår egen framtid deriscnom att vi göra deras sak till vår. . SETT