Garantierna vid bankstiftelser. Grundfonden. Sedan stadga i myntvärdet vunnits och penningen till följd deraf blifvit en mera pålitlig allmän värdemätare, nödgades hvar och en, som hade något betydliga affärer, hålla en mot dem svarande kassa och uti särskild bok eller på särskilt konto uppteckna hvad som flöt in och hvad som utbetaltes ur kassan. När alla liqvider skedde i klingande mynt, behöfdes det ej vara synnerligen omfattande affärer för att med detta bestyr upptaga större delen af en persons arbetstid och således utgöra hans hela sysselsättning. . Äfven sedan man genom allmänna kreditsedlar vunnit en stor lättnad i alla penningetransaktioner, upptager likväl kassans handhafvande ganska mycken tid, som kunde tättre användas eller åtminstone till en del besparas. Men ej nog med det arbete som nedlägges på penningars skötande. Med deras förvaltande äro förknippade betydliga risker, uppkommande såväl genom möjligheten af felräkning, som genom tjufnad, vare sig genom inbrott eller förskingring. Af dessa anledningar såg man sig om efter något annat mindre kostbart sätt, att få sina kassaaffärer besörjda, än att sjelf hålla en väl lönad kassör och en i brandfritt hvalf placerad kassakista. Personer vana att behandla ädla metaller ansigos till en början lämpligast att vårda och handhafva anförtrodt mynt. — Derföre blefvo guldsmederna de för