klass, den nemligen som kan representeras af en stor spekulant, som blifvit utsväfvande på samma gång som rik, och kring hvilken gruppera sig alla det moderna samhällets laster, fattiga stackare, girigbukar, glädjeflickor, unga slösare, begifna på hästar och loretter, utstuderade skurkar o. s. v., allt naturligtvis med den så godt som oundvikliga tillsatsen af en ung man, som återvänder till det goda, och en ung flicka, som aldrig afvikit derifrån, hvilket såsom sig bör tillåter författaren att sluta det hela med ett dygdigt giftermål. Driffjedrarne uti en dylik roman äro naturligtvis börsspel, förförelseförsök, lyckans omskiftningar, dueller, utsväfvande betjenter och utsväfvande mätresser med mera sådant. Jag påstår icke att dessa driffjedrar, så utnötta de än äro, icke ännu kunna sätta i rörelse en roman på ett intressant, uppbyggligt och dramatiskt sätt, men för att detta skall blifva händelsen, måste de kombineras på ett mer djupsinnigt, mer energiskt, mera nytt, oc: på samma gång mer grannlaga sätt än dr Veron förmått. Den namnkunnige doktorn saknar visserligen icke snille och en viss talent att gkrifva; han har sett mycket och iakttagit mycket; men han höjer sig ej öfver den ståndpunkt på hvilken han sjelf ställt sig då han kallat sina minnen En pariserborgares minnen. Han har talent, utan elegans och nobless, observationsförmåga utan finess och utan djup, jag vore frestad säga snille utan snille. Öfverlägsenhet brister honom i allt. För att intressera, för att roa med laster, fordros en ineisiv pensel, eller en snillrik och lätt såsom Voltaires och Lesages t. ex. Detta är fö landet med dr Våron.. Man har hos oss om någon författare, jag minnes icke hvilken, sknfvit denna vers: Meme gvand Voiseau marehe, on sent quil a des miles.