Aftonbladet – 9 februari 1856, sida 1

3 Litterär: korrespondens från Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris åen 1 Februari 1856. Jag ämnar i dag kasta en blick på de nyaste företeelserna inom vår litteratur och dervid fästa er uppmärksamhet på några vigtiga eller kuriösa arbeten, som utkommit nu på sednaste tiden. I TR rummet bör jag sätta 12:te bandet af M. Thiers Konsulatets och Kejsardömets historia. Detta band, 700 sidor i qvartformat, omfattar emellertid endast året 1810 till I8Si1, men under detta år inföllo kontinentalblokaden och kriget i Spanien, saker som svårligen kunna afhandlas med någon knapphändighet. Detta tolfte band föregås af ett temligen långt företal, som läses med intresse. Författaren talar deruti om sig sj n sitt arbete, om sina mödor, om de i det kostat honom och om sitt sätt att uppfatta det historiska snillet, kompositionen och stilen. Den första nödvändiga egenskapen för en historieskrifvare anser han vara fantelligensen, d. v. s. förmågan att begripa händelserna, deras orsaker och verkninger, att liksom ana de handlande personernas karakterer och böjelser samt det handl!ingssätt som deraf bör väntas, hvilket allt gör, säger hany att historieskrifvaren aldrig blir förvånad eller förbluffad öfver någonting, änskönt han ofta bedröfvas öfver allting. I denna första punkt kan man svårligen undgå att vara af samma mening som Thiers. Hvad kompositionen angår, vill Thiers att den skall vara naturlig, grundad på sakernas egen gång. I poesien, skrifver han, väljer man naturen. I historien har man blott rättighet att ordna henne.