Aftonbladet – 9 februari 1856, sida 1

Ni vill vara intressant, dramatisk, djup, ni villuppdraga djerfva porträtter, som frigöra sig från er berättelse liksom från en duk och djupt inrista sig i minnet, eller scener som uppväcka läsarens rörelse; nåväl, var viss på att ni blir ingenting af det ni vill vara, att edra berättelser blifva tvungna, era scener öfverlastade och era porträtter blotta etuder. Vet ni hvarföre? Just derföre, att ni bemödat er om att vara dramatisk eller målande. Det är blott en sak ni bör bekymra er om, den att vara exakt... och Thiers utvecklar allt det nöje och behag som denna enda diktan att vara exakt kan bereda er, i det den öppnar för er naturens och sanningens källor. Om ni icke för att systematisera era berättelser, tillägger han, sökt att godtyckligt ordna dem, om-ni riktigt fattat deras naturliga sammanlänkning, skola de ega en oemotståndlig tjusningskraft, sådan cen flod eger, som flyter fram midt igenom fälten. Det ges stora och små floder, dystra eller leende, småtäcka eller storartade stränder, och likväl har hvarje flod, hvarje ström, hvarje strand sitt egna behag. Öfvergående till det för historien egendom liga skrifsättet eller stilen, uppställer Thiers såsom dess första vilkor, att den aldrig skall varseblifvas eller märkas, Man har nyligen, säger han, bland mästerverken af århundradets industri utställt för den förvånade allmänhetens ögon speglar af en utomordentlig storlek och renhet, inför hvilka 15:de århundradets venetia:rer skulle stå alldeles förbryllade. Jag har hört nyfikna åskådare, som icke varseblefvo något annat än ramen som omgaf dessa speglar, undrande fråga hvz , hvad präktiga ramen hade der att göra, ty det icke märkt glaset. Knappt voro de underrättade om sitt misstag, förr än de uttryckte sin beundran öfver den utomordentliga ren