Aftonbladet – 8 februari 1856, sida 3

ende bekräftades fullkomligt af Pingrg, och Band! betecknade -den sväldige vandrarens väg på en Iirta oeh utsatte dess återkomst till midten faf.detlöpånde århundradet. Såsom bekant är, väntade man; medi temlig? bestämdhet denna..komet i Februari 1848 men detta år obserrerades han icke.. Helt nyligen har Bomme bestämt omloppstiden för densamma till 111,146 dagar; den stora kometen skulle till följd häraf ej vara att förvänta förrän i Avgusti 1860. Efter andra observationer emellertid torde detta inträffa några år tidigare, 1356 eller 1858. Hind slutar sina anmärkningar öfver den stora, väntade kometen (hvilken han anser för densamma som observerades 104, år 683 i Kina oeh år 975 efter Christi fö-else), med följande ord: Så står nu detta intressanta problem, och vi hafva för närvarande att, red hänseende till dess bekräftelse eller ickebekräftelse, afvakta perioden ifrån 1856 till 1860. I visst hänseende understödjes frågan om återframträdandet af kometen från 126t och 1556 genom genom den omständigheten, att ungefär 289 år före den första observationen, eller år 975, likaledes en komet af betydlig storlek var synlig, hvilken möjligen kan hafva varit densamma, Den observerades i Europa ifrån Augusti till Oktober. Kineserna sågo honom i midten af Juli oeh följde hans lopp genom Hydran, Lejonet, Kräftan, Tvillingarne och Tjuren ända till Väduren, der han försvan efter att hafva d varit synlig i tre dagars tid. Han egde en 40 graders lång svans och var en komet af ovanlig glans. En. i Kina sommaren 683 oeh en på norra delen af himlahvalfvet år 104 sedd komet gifva äfvenledes styrka åt antagandet, alt de kunna anses för den stora kometen från 1264 och 1556. Dock de beskrifningar om densamma, som vi ännu besitta, äro alltför ofullkomliga, för att tillåta något annat än ett blott förmodande. (P T.) — Staden erat, som perserna, en igt sednaste öfverensstämmande berättelser från Tabris och Bombay, kort före sistlidet års slut bemäktigat sig, är en af de vigtigaste stationerna på vägen mellan Iran och Hindostan, der så väl den fredligt framtågande karavanen som en eröfrande armå finner proviant och vederqviekelse i ett med vegetabilier rikt välsignadt landskap. Såsom en hufvudlänk i den kedja af oaser och öcken-handelsplatser, hvarmedelst. kommunikationen mellan öfre och nedre Asien underhålles, var staden och trakten vid floden Herirud under flera århundraden ett mål för mongoliska, persiska och afghaniska eröfrares snikenhet. Dean direkta vägen från Herat till Kabul, genom Paropamisuspassen och de vilda Eimakoch Hezariehstammarnes land, är endast möjlig för mindre afdelningar, oeh den både såsom härförare och skriftställare bekante sultan Baber, som en gång tillryggalagt denra väg, har lemnat efter sig en fasaväckande beskrifning på de mödoroch-faror han hade att utstå. Den stora s. k. Kungsvägen deremot, från Persien öfver Herat, Kandahar och Ghasna till Kabul, i en längd af 80 geografiska mil, ställer ingenstädes några hinder i vägen för en framtågande armö. En karavan fullbordar, under vanlig marsch, resan från Herat till Kabul på 30 till 40 dagar, och en kavalleritrupp under ilmarseher på 11 dagar. På denna väg finnas öfverallt stationer och vattningsställen; menniskoboningar äro deremot sällsynta, och de stera bebyggda platserna, som utgöra residenser för små furstar eller ståthållare, ligga på långt afstånd från hvarandra och likna, med sina blomstrande omgifningar, Saharas oaser. På dessa punkter har all rörelse, all handel koncentrerat sig, och om denna nu mera icke är så blomstrande som den var före kringseglandet af Godahoppsudden och till och med ännu på Abbas den stores tid, så är dem doek ännu tillräckligt vinstbringande för de resande köpmännens och karavanförarnes talrika klass, för att förmå dem trotsa alla faror, för hvilka de äro utsatta från röfvarhorder af en mängd olika stammar. Före upptäckten af de stora sjövägarne och af verldssjöfartens början betraktades Kabul och Kandahar af österländningarne som Indiens portar, och Kungsvägen som den enda vägen dit, af hvilken hvarje eröfrare först måste sätta sig i besittning, innan han kunde tänka på att framtränga vidare till de rika länderna vid Indus och Ganges. Under alla monarkiernas vexlande öden har karavanhandeln sedan urminnes tider troget hållit fast vid denna passage, och sålunda har Kungsvägen alltid varit samlingsplatsen för en mängd röfvarhorder. Herat är hufvudstaden i landet med samma namn, vid östra kanten af Iranplatån, och var redan i for tiden berömd under benämningarne Khorasans konungastad, eller Välsignelsens ort. Alla österländska författare, med undantag af Abulfeda och Ibn Batuta, på hvilkas tid Herat ännu icke rest sig ur den askhop, till hvilken förhärjaren Dschingis-Khan förvandlat den, täfla med hvarandra i prisandet af dess prakt och herrlighet. Khorasan är verldens mussla, och Herat perlan deri, säger ett persiskt ordspråk, hvilket dock, efter europeernas begrepp om en stads skönhet, innehåller en mer än loflig öfverdrift. Såsom hos de flesta österländska städer, visar det inre en labyrint af trånga, smutsiga gator och gränder, som ofta äro öfverbyggda och bilda långa, mörka hvalfgångar. De små husen kan endast ett österländskt öga finna sköna. Hela stadens folklif är koncentreradt i fyra täckta baaare: med 1200 bodar. Alla de vanliga aceessoirer, som äro egna för större österländska städer, såsom sophögar, permanenta smutspölar, ruttnande kadaver m. m., fattas icke heller denna Verldens perlax, ja enligt Conollys beskrifning är Herat smutsigare än till och med de smutsigaste stadsdelarne i Konstantinopel, Kairo och Tunis, och i öfverflöd på det femte elementet skall den knappast stå efter de polska byarne, men i hvarje fall åtminstone endast vara underlägsen kossackstäderna Neu-Tscherkask och Jekaterinodar. Liksom förhållandet är medde fleste Österlandets städer, hvilka för sin tillvaro oeh sitt läge hvarken hafva att tacka någon egen tillfällighet, eller uvågra politiska motiver, eller en herrskares passion för att bygga, såsom förhållandet är med Rom, Ber-. lin, S:t Petersburg , utan endast jordmånens frukt-barbet och oaslandets friska klimat, består Herats; beprisade skönhet, liksom Damaseus, Brussas och Samarkands, i det fruktbara kringliggande landskapet, hvilket omgifver hufvudstaden med en krans af den yppigaste konstgjorda vegetation. Af denna blomstrande omgifning har Herat hos perserna erhållit namnet: Staden med de hundratusen trädgårdarne). Den vida dal som genomströmmas af floden Herirud,. hvilken förlorar sig i turkomanöcknens sand utan att en droppa af densamma hinner fram till Safret, är betäcekt med de herrligaste fruktoch hlomstergårdar, vinberg, sädesfält och byar grönskande, med bokar bevuxna ängar, käller och fontäner, hvilkas vatten, enligt österländningarnes påstående, i friskhet oeh vederqvickande kraft öfverträffar alla källors i Asien, med undantag af dem Tr Kaschmir. Klimatet är vårlikt, och endast de cempererade zonernas frukter förekomma här. De heta zenernas frukter deremot, såsom orangen, eitronen k, feles helt oeh hållet. Cenolly omtalar ett sällsamt bruk hos invånarne då de äta frukt. I stället att. köpa densamma på torget, ploeka de den sjelfve direkte från trädet; men för att härvid kunna kontrollera hvad den ätande blifver skvlidig wväxsar man