Prairlen ech Träsket. Eu äfventyr i Louisiana. Det var en qvalmig afton i September månad år 18—. Min vän Carleton och jag hade i tre hela dagar ströfvat omkring i prairierna och nära fyllt våra tenndosor och andra förvaringsrum med åtskilliga arter af rara och märkvärdiga örter. Men vi hade också ej undgått att få plikta för vårt nit såsom naturforskare, i det vi blifvit så godt som Ren af solen, hvilken under våra färer skjutit ned på oss sina lodräta strålar med en så genomträngande hetta, att ingen, som ej besökt Louisianas prairier, kan göra sig ett begrepp derom. Hvad som ännu mer förvärrade saken, var att vårt lilla vinförråd var nästan uttömt; något tufia hvarmed vi påfyllt våra flaskor var också förtärdt, och det vatten vi påträffade var, oberäknadt dess säll synthet, så bemängdt med vegetabiliska och animaliska partiklar, att det var helt och hållet odrickbart, om man ej hade något att blanda det med. Befinnande oss i denna mindre angenäma belägenhet, gjorde vi halt