Aftonbladet – 7 februari 1856, sida 2

flicka, och bjud inte till att visa dig för nåon. Z Israel närmade sig nu. Nå, flickor, sade han, hvad gör ni der borta vid bleckslagarens vagn? Ni rör väl inte om bland hans varor hoppas jag? Ack de qvinnfolken, med sin nyfikenhet ! Israel, sade Amy, gå sakta, vi ha någonting att visa dig. Flickorna lyfte då upp det ena hörnet af tyget, som öfvertäckte bakvagnen, och visade den lilla negerflickan nedkrupen på fjädersäcken, en del af hans varulager, som yankeemannen, efter att hafva hört mrs Warners anekdot om en af hans föregångare, ej ansett skäl att taga fram. Den unge mannen blef mycket bestört, och hans tvenne systrar började båda på en gång berätta honom det svarta barnets historia. Israel såg på det högsta förbittrad ut. Hans systrar sade: Vi må väl aldrig kunna låta yankeemannen taga barnet med sig, sedan vi nu en gång upptäckt henne, Det lära vi väl inte, svarade Israel. Nå väln, sade Amy, låt oss då lyfta ned henne ur vagnen och gömma henne i ladan, eller någonstädes, till dess han farit sin väg.s Nej, svarade Israel, det är jag rä d vi inte ha någon rättighet till. Det skulle nästan se ut som om vi stulit henne af tjufven, och jag här ingen lust att i något afseende ställa mig i jemnbredd meden yankee. Lägg ned henne i vagnen igen och låt Henne vara i fred der, jag vill ingenting göra i smyg. Låt oss alla gå in igen; mor har tagit-ned allt det sönderslagna porslinet från hyllan i hörnskänken, och yankeemannen håller på att laga det med någonting han här med sig, som ser ut som lackstänger, och jag är mest äker att han kommer att ta mera betalt af