ren framrusande. i sin vagn, och jag sprang fram till vägen för att se på, som jag alltid gör när någon far, förbi. Då sade han åt mig att jag skulle komma upp till honom i vagnen, så. skulle han ge mig en mugg att lägga mina bär uti,, och jag skulle få välja sjelf och, de skulle ligga så mycket bättre der än i min lilla gamla korg. Jag blef så glad så, och han lyfte mig upp till sig i vagnen och jag valde den vackraste och bästa af alla hans muggar och tömde mina bär i den. Och då sa. han , att. han skulle låta mig åka ett stycke i sin vagn och satte mig bakom sig a en låda, och så slog han till sitt stackars ritter. och körde och körde så fort, så att jag inte kunde. hålla mig qvar på lådan, utan föll ned ibland alla tennsakerna. Då reste han mig upp och band mig med sin näsduk fast vid en af stolparne i bakvagnen, för att. jag skulle sitta stadigt, sade han. Och nog. satt jag stadigt alltid, men jag kunde inte låta bli att gråta och bad honom att föra. mig hem till pappy och mammy igen. Men han bara skrattade åt mig och bad mig vara tyst; och sen blef han så ond så ond, för det jag inte på ögonblicket kunde qväfva gråten, och så piskade han mig., Orphy. Stackars liten varelse lb Dinah. Och så blef jag rädd, för han tog på sig en så stygg min och sade att han skulle slå ihjäl mig riktigt till döds; om jag gret mera, eller gjorde minsta buller. Och sedan har han fört mig omkring i sin vagn två hela dar och två länga nätter, och han. gömmer mig undan och vill ej låta någon se mig. Och jag hatar honom — ja det gör Jag, och när jag vet att han inte kan se mig så spottar jag på hans hattkulle.n Amy. Tyst! Du får aldrig säga att du hatar någon Dinah. Om nätterna sofver jag på fjäder