Nej, nej! utropade Orphy, bleekslagaren blir kanske. ond. j sOch hyem, skulle bry sig om det? sade Amy: han bar gjort någonting. som han blyges för, och vi behöfva ej vara rädda för honom. a De gingo härpå, helt nära intill baksidan af vagnen, och Amy sade: Se så, lilla snöboll, kom fram och tala med oss och var inte rädd, ty vi ämna icke göra dig något ondt. Hur kom du i den här vagnen ? frågade Orphy, och:hvarför gömmer yankeemannen dig så här? Berätta oss hur allt detta hänger tillsammans, men tala bara kakta.x Det svarta barnet tittade åter fråm ur hålet och sade, efter att försigtigt hafva sett sig omkring: Ar ni riktigt säkra, att den stygge mannen ej kan höra 0ss? Fullkomligt säkra, svarade Amy; men är du en gosse eller en flicka?x Jag är en liten flicka, svarade barnet; och med den hos dess race vanliga -mångordigheten fortfor hon: och mitt namn är: Dinah, och jag är fem år gammal och: min pappy och mammy äro fritt svart folk och bo ett långt, långt stycke härifrån; och pappy arbetar utomhus och mammy säljer pepparr kakor och sirupsdricka, och vi ha en skylt öfver porten med en butelj och en brödkaka, målade så naturligt så. Amy. Men hur kunde denne mannen då få ta dig, om din far och mor äro fritt folk? Du kan ej tillhöra honom lagligen, ty då behöfde han ej gömma dig så här. Dinah. Åh jag vet nog att jag ej tillhör honom. — men Jag gissar, han stulit mig. Amy. Stulit dig? Hur är det möjligt här, midt. 1 den fria staten Pennsylvanien. Dinah. Jag var ute. och, plockade bär i skogen: utmed vägen, och, jag hade gått ett långt stycke hemifrån. Då kom bleckslaga