svårare för em amerikanare att vara utan mat, än för folket från det gamla landet, som äro vana dervid. t Sedan de slutat mjölka och hade silat upp och ställt undan mjölken, gingo de godhjertade små flickorna att sätta sin välvilliga plan i verket. De framtogo ur det med galler försedda matskåpet i källaren en pastej, en halfkaka bröd och ett stort stycke ost; och läggande alltsammans i en korg, gingo dewut till stallgården, efter att hafva kommit öfverens att tala om det för modren när bleckslagaren rest, och ej för ett ögonblick betviflande att hon ju skulle gilla deras företag, emedan i den amerikanske landtbrukarens hus matvaror, som Orphy ganska riktigt anmärkt, äro af ingen betydenhet. i Då de närmade sig stallgården, 0 de i månskenet hur yankeen gick bort från vagnen och återvände till huset. Flickorna böjde sig ned utmed trädgårdsinhägnaden till dess han gått förbi och närmade sig sedan försigtigt. De gingo till baksidan af vågnen, i akt och mening att der nedlägga sina förråder, då de öfverraskades af att tydligen se någonting lefvande som rörde sig bakom den runda öppningen af tyget, som var spändt öfver en del af vagnen; ögonblicket derefter tittade ett litet svart barnansigte fram ur hålet. Flickorna blefvo så förbluffade att de tvärstannade och ej kunde yttra ett ord, medan det lilla negerbarnet, synbarligen fruktade att blifva seddt, genast gömde ned sitt lilla hufvud igen bland muggarne och skoporna. Amy, såg du något? frågade Orphy med låg röst. Ja, visst såg jag något, svarade Amy; Shvad kan yankeemannen göra med det lilla hegerbarnet, och hvarför har-han gömt det? Låtom oss gå och fråga barnet.