Aftonbladet – 6 februari 1856, sida 2

ultid utgjorde förtruppen vid framryckande och -ef2 uppe vid tillbakadragning, var det naturligt, tt fändrik RB. oftare skulle komma i färd med fienlen, än under tjenstgöring vid någon annan trapp. Vintern 1788—1789 utgjorde hans kompani gränsj sevakning vid Strömfors bruk, vid Kymene elf; selan de öfriga regementena intagit vinterqvarter. — Sistnämnda år, 1789, d 19Juli, inträffade vid en cekognoscering, som under H. M. konung Gustaf TII:s get anförande företogs från Högfors, fram emot det ientliga lägret vid Saxala by, att Ridderbjerta, som 2:ne gånger höll på att tillfångatagas af fientliga ägare, emot hvilka han i den villande skogstrakten ulltför nära framträngt, slutligen sårådes af en kula . halsen; hvilken händelse nödgade honom ätt för några dagar intaga sjuksängen. Den 14 Sept. s: ål utnämndes han af K. Maj:t till fändrik med tur från 1. 29 Sept. föregående året, eller från den dag, då : han först till denna tjenst blef konstituerad. — Den 2 Okt. 1789, gjorde fienden ett försökatt öfverraska zränsposteringen vid Herryikoski pass. Här lyckades let R. att, medölst en gevärssälfva och ett raskt bajonettanfall, med Sina 30 jägare emot de anryckande fienderna; rädda 2:ne fältkanoner, hvilkas servis var dödad ;eller. bortviken. Under arbetet att bortföra pjeserna störtades han till marken genom en kontusion för bröstet, men företaget hade lyckats.). — Följande året, 1790, bevistade : Ridderhjerta förefallande krigshändelser under general von. Platens. befäl, tills Vid fredsslutet samma år, sedam öfverste! löjtn. Drufvas jägarebataljon blifvit upplöst; han med regementet ätervände till fåderheslandet. Omkring 20 år efter dessa händelser, eller för OMmkring ett halft århundrade sedan, återfinna vi Ridderhjerta, som under tiden, år. 1797, blifvit anställd vid adelsfaneregementet, åter i färd, med rikets fiender, och det i samma land, som varit vittne till hans första ungdomsbedrifter. Till åtlydnad af brigadorder hade han, i Juni 1808, från Umeå begifvit sig öfver till de söder om Wasa belägna socknar, för att organisera den folkuppresning, som der höll på ätt bilda sig emot fienden. Det är bekant, att denna diversion söder om Wasa förmådde fienden, som hu fruktade att blifva anfallen från 2:ne: håll, att, sedan han plundrat nämnde stad; draga sig tillbaka till Lappo. I sista dagarne af Juni 1808 tog löjtnant Ridderhjerta med 30 soldater och en hop oöfvad allmoge 90 kejserliga lifkosacker jemte en major, en löjtnant, en auditör och tre underofficerare till fånga, sedan, 80 af samma. regemente blifvit skjutna. 170 kosackhästar lemnades såsom byte till finska armen. Borttagandet äf en provianttransport jemte dess bevakning af 30 fientliga fältjägare slutade dessa dasars lyckliga företag under Ridderhjörtas ledning4).. — Nu emottog hah befälet öfver en lätidtvärnsbåtaljon, som afslog ett fientligt anfall på Finby pass, der han låg: posterad. Härifrån framryckte han till Pielax, en mil framom Nerpes å, för att, i förening med-några kanonjollar från sjösidan, göra ett anfall på Kristinehamn. Detta företag misslyekades dock genom brist på enhet och plan: mellan. anförarne. Under den reträtt, som Ridderhjerta. derefter verkställde tillbaka till Finby, ansatt af en öfverlägsen fiende; förlorade han 11: döda, 2 sårade och. 2 fångar -— en förlust som af en rysk historieskrifrare är uppdrifven till 200 man. — Ridderhjerta med sin lanidtvärnsbatäljön åtföljde finska armön på dessåtertåg till Torneå. Det var har hän erhöll underrättelse, att fienden satt ett pris af 100 silfverrubel på hans — den djerfre insurgentehefens — hufvud, hvilken ledt allmogens .uppresning. — Qvarlefvorna af.bataljonen, 80 man; införlifvades nu med. Björneborgs regemente. — Sedan Ridderhjerta härefter, en kort tid kommenderat en strandpostering i trakten af Umeå, åfreste; han, ., efter. .erhållen. permission, i April 1809. till: Stockholm; för att der bevista det blifrande riksmötet. Här inträder ett nytt tidskifte iden hädangångnes lefnad. Det är åt militäriska öfningar under fredens lugn, åt medborgerligt arbete oeh i stilla tillbakadragenhet han nu offrar sin , verksamhet, efter sin förmåga, i de olika,värf honom blefvo anförtrodda. Sedan d: 5 Mars. 1811 har han lefvat och verkat ibland oss. Må det endast tillåtas. mig.att anmärka, under hans härvaroj utnämnandet till kapten vid Gottlands nationalbeväring d. 15 Sept. 1812; till riddäre af kongl. Svärdsorden 1829; till majors namn, heder och värdighet 1834 sant till plåcemajor i Wisby 1837. Vid flera tillfällen Hade han haft förordnanden dels såsom bataljonschef vid nat.beväringen, dels såsom kommendant i Wisby. — Bland de många civila befattningar, hän under,sin lefnad bland oss-bestridde, vill jag endast erinra om, det 18-åriga sekreteriatet vid hushällssällskapet och arbetshusdirektionen.Men i HKvarje befattning, som blef honom ålagd, häfdade han ärligt sitt vid riddareutnämningen antagna välspråk: sRedligt hjerta; tymed redligt nit har han verkat sitt verk så länge dagen varät, och det ållinännäs aktning skall blifva efterverldens dom öfver honom. i Fredrik Ridderhjerta ingick 1802äktenskap med fröken Cätharina Maria von der Burg, dotteraf stads: ingeniören i StockKölm Hieronymus von der Burg. Såknande egna bärn, egnade likväl dessa makar-en öm föräldravård först åt en den nu aflidnes brorson, och då denne genom en hastig död år 1834 undånrycktes deras omsorger, .togo de derefter en kristlig och öm vård om det faderlösa barn, som sedan — under deras omsorger uppvuxit till man — dlemnade under de sista åren åt den gamle fosterfadren ett hem i, det hus, hvarifrån denne idag blifvit: utburen till sitt sista hvilorum, 5å har -den -faderlöse ynglingen vid mognare år på ett värdigt sätt sökt löna den omvårdnad och kärlek, som både han sjelf oeh hans maka i yngre år i major Ridderhjertas hus åtnjutit. Det var isderas hus och umgänge, som den gamle slutligen sökte ett skydd mot den ödslighet, som är den höga ålderdomens vanliga lott — en ödslighet som i synnerhet blef honom .känbar, då hans lefnads följeslagerska, efter 48 års sammanvandringy för 6 år sedan gick före :hononmr till det tysta hvilorummet.. Nu -borttärdes synbarligen oljan i hans lifslampa, tills den stilla sloeknade d. 9 sistl. Jan. kl: hälf 3 em: Major Ridderhjerta var vid sin död 87 år 2 mån, och 29 dagar, och med horiom bortgiek, i hänseende till fullmaktsdatum, den äldste of) I följd af rapporten om. affären d. 2 Okt. 1789 vid Herrvikoski och kungens belåtenhet dermed, fick fändrik Ridderhbjerta order att i Lovisa, der kungen då befann sig, uppvakta H. Maj:t och blef särdeles nådigt mottågen och befalltesatt omåständligt berätta hela affären. Då RidderHjerta slutat sin berättelse, yttrade kungen: Taek skall du ha för du var rasker; jag skall komma ihåg dign. (Not af G. L. T. efter major R:3 egenhändiga anteckningar.) ) Då Ridderljerta d.17. Juli, ofvannämnde år 1808 i NySKärfleby uppvaktade generaladjutanten Adlers erettg och befälbafvande enreralen grefve-Klingspörr, emottog han af båda siickranide löförd för det nit hvarmedhan ordnat allfogensuppresning och båda erkände den nytta hufvudhären bart at hans verksamhet, som myeket bidragit till fiendens reträtt från: Wasa. Under det han varsinhe hos grefve Klingsporr, ankörr generalsKlereker, till hvilken Klingsporr yttrade: Här får jag presen. tera. en bondgefisral — det. är Ridderhjörta; söm huserat söder om Wasa, och som jag bestämt till ehef för Nerpes ländtvärn. (Not af G. L. T. efocker ofvan nämnd källa.) : ue brå rå AE Tr träna pg drog-ur sin vagn en säck med fjäder, hvilka