Aftonbladet – 5 februari 1856, sida 3

plan och förnuftig ledning af en upplyst och verksam styrelse. Hezart En återblick på den 27 Jamuari. (Insändt.) Hvarföre skulle din hundraåriga födelsedag jusi här firas med ditt storverk Don Juan?! Redan den bedröfliga omständigheten, att åtskilliga af hufvud partierna måste öfverlemnas åt nästan sagdt elever. kunde ieke annat än menligt inverka på det hela Jag minnes likvist den tiden, då en Schröder-Devrient. en Hasselt-Barth, en Jenny Lind med: snillets hela makt utförde Donna Annas parti; då en Sophie Löwe. en Stöckel-Heinefetter, såsom Elvira, på ett djup gripande sätt framslungade söderns alla ljungelda: af passionerad kärlek och svartsjuka; då en Blum en Du Puy up;skakade åskådarens hela nervsysten. genom en förfärligt sann framställning af deninc monstruöse Don Juan; då en Lablache, en Staudig hänryekte såsom Leporello m. m. — och nu — stäckars Mozart! — Dertill kommer dessutom att denna dels mystiska, dels romantiska fläkt, som på ett alldeles förtjusande sätt genomgår operans hufvudniomenter och hvilken med skarpsinnig omtanka framhölls af kapellmästaren Du Puy, men redan under Johan Berwalds dirigentskap vari aftagande, nu hel: och hållet har försvunnit, hvarigenom denna tonmålning förlorat större delen af sin sublima poesi. — En fest, der Don Juan uppföres till Moaartska snillets firande, kräfver således vida högre medel, är några nya dekorationer och kostymer. Den fordra i första rummet, att hans tonverk återgifves med all den pietet och artistiska värdighet, som det så rättvist förtjenar. Kan man icke efterkomma dessa billiga vilkor, så bör man undvika dylika företag ty man ärar Mosart vida mer igenom ett modest stillatigande, än förmedelst en ostentatiös, men fö öfrigt musikaliskt bristfällig representation af had: jätteskapelser. i Men hvad som äfven väckt en viss grad af förundran, är — att denna festliga tillställning blifvit begagnad för att tillfredsställa individuella intresseh. Värdigare hade Kongl. teaterdirektionen handlat om den, i stället för att hemlighetsfullt anslå inkomsten af nämde representation såsem benefies åt en enskild medlem afteaterverket, 4. ex. öfversändt beleppå: till Mosart-Verein i Frankfurt a. M., hvilkens uppgif. är att understödja hoppgifvrande kompositörer. Ab H. M. Konungen, hvilken mångfaldiga gånger med sällsynt frikostighet uppoffrat vida större summor för konsternas befrämjande än ifrågavarande, lemnat bifall dertill, vågar väl ingen betvifla.: Ändamålet: frikostiga syfte hade då ursäktat de bristande medålen för denna -ärefest och hela tillställningen erhållit en för alla Mozarts beundräre kärkommen prägel I en prägel, hvilken är så fullkemligt motsvarande de: svenska, storsinta skaplynmet. Slutligen torde här vara: på sin plats att bedja Kongl. teaterdirektionen ieke så frikostigt utrusta de Hosariska operorna, att en förhöjning af entrepriset blir nödvändig. Dessa tonverk äro klassiska bildningsmedel för-en större musikälskande publik och böra öljaktligen göras så lätt tillgängliga som möjligt. På kanske mer än hundra teatrar har jag sett dessa peror gifvas uti den mest enkla utrustning, och ählå var sälongen fylld med åhörare. Mozarts förtjuande tonverld behöfver inga utomordentliga seeniska wrrangementer för att loeka publikem till rig nen desto mera sakkunnig vård i musikaliskt hän;cende. Fe Bd.