Aftonbladet – 5 februari 1856, sida 3

ver. SR: EC BLANDADS ÄMNEN. Smugselingshisterier.. På den tid, då högklaekade franska stöflor voro på högsta modet i England, fanns i London en skomakare som förvärfrade förmögenhet på försäljning af finaste pariserstöflor till ett, pris, hvilket. af alla andra, som befattade sig med samma Handel, förklarades ruinerånde. Han sålde -under de gängse priserna och fick på. detta sätt skaror af kunder. Dessa stöflor måste vara stulna, sade hans förbittrade medtäflare; man var ej i stånd finna ringaste bevis att så var händelsen; ieke heller voro de smugglade, ty enhvar kunde öfvertyga sig om att stadgad tull blifvit ordentligt betald för dem vid införseln. -Skomakaren drog sig slutligen tillbaka från affärerna sedan-han samlat en rätt vacker förmögenhet 9Sedermera blef hans hemliget händelsevis upptäckt; fastän han erlade tull för stöflorna, hade han dock icke tullat för allt som var uti dem. En hög tull var lagd på utländska fiekur; och hvarje till honom från Paris skickad .stöfvel hade i den högra klacken haft en fördjupning, lagom stor att innehålla öttur. Den stora förtjensten på handeln med smugglade ur gjorde det möjligt för vår skomakare att, sedan han ifyllt klaekarne, sälja stöflorna undefinköpspris. Han hade oekså skäl att göra det, einedan ju mer han utvidgade sin stöfvelhandel, desto flera ur kunde han tullfritt införa. : free SR Några år sednare sågs ett äldre fruntimmer, åtföljdt af sin knähund, göra flitiga resor mellan Dever och Ostende. Det blef snart en allmän öfvertygelse bland tjenstemännen, att hennes resor endast hade för ändamål insmugglandet af Brisselspetsar, hvilka då voro underkastade en ytterst hög tullafgift i England; men hvarken tullbetjenterna som undersökte hennes bagage, eller den qvinliga tullbetjeningen, som visiterade hennes person, kunde, trots den noggrannaste undersökning, finna anledning till en enda anklagelse. När slutligen damen upphört med sina resor, och man deraf kunde sluta, att hon äfven upphört med smugleriaffärerna, lät hon genom en gåfva af en tulltjensteman förmå sig att för honom yppa sin hemlighet. Lockande till sig sin knähund, som mot alla främmande var en liten argbigga, bad hon tjenstemannnen taga en knif och ppna det lilla djuret. Det befanns då, att hunden, liksom åtskilliga af dem som säljas på Londons gator (och hvilka stundom befunnits vara råttor), utvärtes prunkade med ett falskt skinn; och mellan det falska skinnet och det verkliga fanns utrymme nog att förse det magra kräket med en anständig fetma, och sådan den anstod en dams favorit, medels. anbringandet af en varm stoppning af finaste spetsar. m För ieke många år sedan blefvo ett stort antal falska bankosedlar satta i omlopp inom ezarens rike. Man var säker att de ej blifvit tillverkade inom landet, utan kommit utifrån; men ehuru hrarje till ysk hamn ankommande fartyg nnderkastades den trängaste visitation, upptåektes ingen insmuggling af falska bankosedlar. Det säges att visitationen i ryska hamnar är så sträng, att skepparen, som är skyldig afgifva förteckning på alla saker ombord, kan råka ut för oerhördt trassel om han glömmer så mycket som sin egen kanariefogel. Det var en gång i Kronstadt en engelsk kapten, som händelsevis glömde att på sin förteckning upptaga en vacker sköldpadda. Han omtalade öppet för den för nämste tulltjenstemannen sin olyckliga glömska, och sjenstemannen, som var en godhjertad karl, såg ingen utväg att reda sig ursvårigheten. Slutligen föll det horom likväl in, att man skulle kunna komma or knipan genom att föregifva, att sköldpaddan vore Smnad åt kejsaren. Kaptenen förklarade derför, att orsaken hvarför sköjldpaddan icke, blifvit angifven vore den, att hon blifvit medförd enkom såsom en egelsmåns present till eaaren, Oeh till ezaren sändes följaktligen sköldpaddan. Kort derpå kom en hofembetsman; som efterfrågade den artige kaptenen och öfverförde till honom kejsar Nikolai tacksägelse jemte en guöldsnusdosa, prydd med sjelfherrskarens namnchiffer i diamanter:. I stället för böter och förföljelser vankades således, presenter oeh hedersbetygelser för den lyeklige sjömannen. Men då någon tid derefter några andra kaptener, som fått nys om saken oeh trodde sig skola fiffigt begagna sig af den gifaa vinken, skiekade sköldpaddor att utbytas mot briljäntdosör, Jät hans skarpsynta majeståt helt mgntlägga sköldpaddorna i sin soppa, men undvek att genom något slags utbyte föröka exportatiklarne från Kronstadt med briljanterade snusdosor. ÅR Men återvändom till våra bortglömda smugglingshistorier. Händelsen bragte äfven denna hemlighet i dagen. Flera lådor blyertspennor anrmlände en dag från England. De hade just blifvit visiterade, då en penha föll ur packan: och tulltjenstemannen, vid det han tog upp-henne; formerade henne i ena ändan oeh nedskfef dermed den sedvanliga tillåtelsen för lådornas aflemnande till deras egare. Han behöll pennan för eget behof. Några dagar derefter formerade han henne ånyo, då det begaf sig att der ej fanns mera blyerts. Vid en ytterligare skärning med Ebifven i cedern kom han till en pappersrulle, inlagd i en ibålighet. Detta papper.var en af de i London graverade falska sedlarne, som på detta sätt inpraktiserades i det moskoritiska riket. (Illustr. Tidning).Å Om förbränning af lik. En af Tysklands utmärktare läkare, kongl. preussiske öfverstabsläkaren dr J. P. Trusen, har öfver detta ämne nyligen utgifvit ett temligen vidlyftigt arbete: Die Leichenverbrennung, als die geeignetste Art der Todtenbestattung (Breslau 1855, 336 s. 8:0), hvilket väckt mycken uppmärksamhet i Tyskland. Det är affattadt med mycken tysk grundlighet och utförlighet. Egentliga ändamålet med skriften såterinförandet af likförbränningen är först uttaladt i sista afdelningen, och förf. förklarar att det sedan flera år varit hans sträfyan att få denna sak behjertad af vår tid. Redan i förordet uttalar han den grundsatsen att likförbränningen är icke blott ett socialt behof, utan äfven en sanitär nödvändighet. och tillägger att, såsom man hoppas, nutidens civilisation med sin rationella uppfattning icke heller härutinnan måtte genom tidsuppskof blifva efter. De första afdelningarne äro af rent historisk natur; författaren har med mycken flit utur äldre och nyare tiders skriftställare sammanfört alla hithörande underrättelser I det han närmast. afhandlar grafvar, begrafningsplatser och det skadliga inflytandet af förmultningsdunsterna, skildrar han de.gamla egyptiernas begrafnin re