Aftonbladet – 5 februari 1856, sida 2

rade uppstallt atskilliga besvärspunkter, bland vilka vi vilja nämna att ministern utan stänlernas samtycke och utan någon trängande vödvändighet tillrådt konungen att skilja ättsvården från administrationen i åtskilliga umter ; att han tillrådt insättandet af en öfrerdirektör för staden Kiel och en kommisarie för klostret Preetz och kringliggande dliga gods, och genast utfört dessa förhållningsreglor (att den för det adliga klostret illsatta kommissarien icke var adlig lärer ut;öra det väsentliga felet härvid); att han tillådt anställandet af ett holsteinskt öfverrättsåd vid appellationsrätten emet sistnämnde rätts illstyrkan; att han tillrådt begagna afsättning f domare såsom ett af kronans prerogativer och utöfvat denna grundsats o. s. v. Komiten hade undersökt beskaffenheten af lessa besvär och kommit till följande resulater: 1) att ministern förmedelst sitt regeringssystem, förnämligast genom afsättningen af höga domare utan lag och dom, samt genom en otillåtlig och vilkorlig föranstaltning om riksmyntets införande, likasom förmedelst embetsmännens demoralisation, icke mera åtnjuter landets förtroende, och att en förklaring derom bör afgifvas i en underdånig adress till konungen; 2) att ministern, emedan han kränkt författningen och utfärdat åtskillig: organiska lagar och andra föranstaltningar utan ständernas samtycke och utan trängande nödvändighet, bör sättas i anklagelsetillstånd, och i öfverensstämmelse med 14 presidenten bemyndigas att sätta i verket detta beslut. I debatten härom deltog den kongl. kommissarien, som motsatte sig komitens hemställningar. Efter en 3 timmars debatt förklarade sig likväl församlingen förberedd att skrida till den slutliga behandlingen. Fedrelandet anmärker det ledsamma för kronprinsen deruti, att detta det Holsteinska ridderskapets motståndsförsök mot helstatsförfattningen inträffat kort efter H. K. H:s vistelse i Kiel. I ett annat nummer meddelar tidningen dock att den danska kronprinsen under denna sin vistelse i Holstein strängt hållit sig på afstånd från alla politiska diskussioner, ett förhållande, som deremot icke lärer egt rum med arfprinsen Christian, som äfven begagnat vintern att besöka sin broder i Kiel. RR RNE FRANKRIKE. Genom telegrafen känna vi nu att sätet för fredskonferensen blir Paris. Monitören har till och med berättat, att Englands önskan härutinnan varit bestämmande. Redan innan Monitören hade talat, berättade Times pariserkorrespondent i öfverensstämmelse härmed att förslaget att välja Paris utgått från England, sedan franska regeringen förut hade föreslagit London. Samme korrespondent tillägger, att Ryssland till sin fullmäktig utsett hr v. Brunnow, sedan det på förhand öfvertygat sig, att hvarken England eller Frankrike hade något att invända mot detta val. För egen del tillägger Times, att ryktet förkunnar det hr v. Orlow skulle blifva Rysslands andre fullmäktige. Constitutionnel; berättar, uti en af sina i form af bref från Wien affattade artiklar, bland annat följande: För att fullkomligt lugna de engelska tidningarne, som icke upphöra att yrka på garantier för framtiden, kan jag tillägga, att de förbundna af den 2 December fast beslutat i det definitiva fredsfördraget stipulera att den militäriska ockupationen af det ryska området genom de förburdnes armeer skall fortfara ända till den dag Petersburgerhofvet troget uppfyllt de i fredsinstrumentet upptagna bestämmelserna. Det är mer än sannolikt, att den militäriska ockupationen af det ryska området efter ratifikationen af det definitiva fredsfördraget skall ega rum medelst blandade garnisoner, på sätt som skedde i det sista kriget mellan Österrike och Sardinien. — — Ryssland skulle vara så mycket mindre berättigadt att motsätta sig ett sådant arrangement, som sjelfva Frankrike efter 1814 och 1815 års händelser i hela tre år måste fördraga en främmande ockupation. Först till följd af kongressen i Aachen 1818 beslöts slutligen Frankrikes definitiva utrymmande af främmande trupper. — — För att förenkla och påskynda underhandliogarnes gång ha de förbundna beslutat, att förutom Ryssland icke medgifva någon annan makt, än de som representera wienerkonferensen, att medverka vare sig vid preliminärernas undertecknande eller vid vapenstilleståndets afslutande. Frågan om hvilka makter, som skola tillåtas underteckna det definitiva fredsfördraget, kommer att pröfvas och afgöras sedan man bestämt orten för fredsunderhandlingarne. Hvad Sardinien beträffar, så är dess medverkan redan längesedan relerad i öfverensstämmelse med vestmakterna och sterrike. Det är obestridligt att då den blifvande freden skall ställas under Europas allmänna garanti, uppnås detta mål säkrare genom Preussens deltagande i fredsunderhandlingarne, än om denna makt från dem uteslötes. Prinsen af Capua, konungens af Neapel broder, har inträffat 1 Paris. Man anser hans besök stå i något samband med de i hufvudsaken redan bilagde stridigheterna mellan Frankrike och Neapel. På telegrafväg har varit omförmäldt, alt vid den fest, som firades med anledning af Bathordens utdelning till de franska officerarne, föreslog lord Cowley en skål för freden, Han begagnade dervid följande ordalag : Monseigneur och mina herrar! Tillåten mig att, innan vi skiljas, föreslå er ännu denna skål: För fredens återställande! Jag drager icke i betänkande att föreslå denna skål i närvaro af så många militärer; ty just j, som kännen de olyckor kriget medför, kunnen bättre än någon annan skatta fredens värde. — Gifve Gud, att de underhandlingar, hvilkas öppnande förestår, måtte skänka oss en lika så ärofull som varaktig fred. — Lorden slöt med en skål för den franska armen och marinen. Orientarmåns generalstabschef, general Mortimprey, har, sedan krigsrådet i Paris blifvit afslutadt, återvändt till Krim. En skruffregatt, ;I Audacieuce, om 800 hästkrafter, har i dessa dagar lupit af stapeln i Brest. Från Nya Caledonien har underrättelse ingått, att guvernören Bouzets flaggskepp natten till den 28jApril strandat. Detlyckades likväl guvernören och hela besättningen att i