MMA VV) TRA AEN OS länge den var ogjord, man ansåg skadlig och olämplig, — så skola vi också med det första återkomma till ett allvarsamt bemötande af densamma. — — Siecle, den enda af franska pressens organer som icke delat mängdens förtjusningsfeber, har ej af sina motståndares argumenter . låtit bringa sig till frångående af sin lugna, afvaktande position. Med anledning deraf, att flere tidningar af olika färger upprepat, . det krigets ändamål nu vore fullkomligt vunnet, att frågan endast varit om att före-. komma Rysslands angrepp mot Turkiet, och : att då detta nu skett, kunde man tryggt sticka svärdet i skidan, yttrar Sigtcle följande: Vi fråga dem, hvilka sålunda lokalisera faran: Hvarföre fördes då kriget utom Krim och Svarta hafvet? Om det ej var fråga om annat än att skydda Porten, hvarföre gjorde man två fälttåg i Östersjön? Hvarföre för störde man Bomarsund, och sätter sig emot dess återuppbyggande? Hvarföre bombarderade man Sveaborg? MHvarföre afslöt man ett fördrag med Sverge? Hvarföre kastade man Ryssland tillbaka i Hvita hafvet, vid Japan. vid Petropawlowsky, vid Amurs mynning? Tydligen derföre att man afsåg att djupt och på alla punkter på en gång träffa Peter I:: efterträdares makt. För att neka detta, måste man förlora ur sigte den utsträckning som gifvits åt kriget; man måste utplåna orden civilisation, europeisk jemvigt, nationernas oberoende, ord, så många gånger skrifna i cirkulärer, i officiella tal, i alla politiska yttranden. Nej, frågan kan ej inneslutas inom de tråga barnlindor, hvaruti man söker inveckla densamma. Kriget, som kostat de allierade så många offer af menniskor och penningar, hade ett ädelt och upphöjdt ändamål. hvilket, som vi hoppas, skall ånyo komme under öfvervägande på de snart instundande konferenserna. i2— Franska tidningen Constitutionnel yttrar uti en af redaktionens sekreterare undertecknad notis: Frankfurter Postzeitung säger, att bland de vil kor, som angå utförandet af 5:te punkten, befinner sig icke blott förbindelsen, att icke återuppföra Bomarsunds fästningsverk, utan äfven en fordran, att förvandla Ålandsöarne till ett neutralt område, och att aldrig, uuder några omständigheter, der skulle få finnas någon rysk garnison. Vi öfverlåta åt den tyska tidningen hela ansvaret för denna uppgift. Detta Constitutionnels sista yttrande anses gifva något stöd åt Frankfurter-tidningens uppgift, ty man tror, att om den saknat all grund, skulle Const. ha åt densamma gifvit en formlig dementi. — Constitutionnel meddelar i tvenne korrespondensartiklar från Petersburg af den 17 och 19 Januari, rörande det intryck propositionernas antagande der väckt samt anledningen till kejsarens beslut, åtskilliga detaljer. hvaraf vi här införa det hufvudsakligaste. Redan innan kejsarens beslut blifvit kändt. hade krigspartiet utfarit i de häftigaste diatriber emot furst Gortschakoff och det år 1849 af ryssarne räddade Österrike. Ryssland kunde omöjligt, enligt detta partis sakförare, antaga så förödmjukande vilkor, och som för ett fjerdedels århundrade skulle förstöra dess i Tyskland vunna inflytande. Korrespondenten påstår, att ingen af rådgifvarne på förhand vetat om saken, utan att kejsaren endast skulle ha skickat efter hrr Nesselrode, Seniavine och Fonton för att ge dem tillkänna sitt oåterkalleliga beslut, jemte en befallning att meddela detsamma till Wien och till grefve Esterhazy. Lika litet hade någon af kejserliga familjen vetat deraf utom kejsarinnan, hvars inflytande man egentligen får tillskrifva utgången, i förening med furst Gortschakoffs depescher, som voro af den mest oroande natur och vanligen sluta?e med ungefär följande fras: Jag förutser de allvarsammaste förvecklingar, om vi fortsätta kriget; jag besvär E. M. att gå in på de föreslagna vilkoren; hela Europa förklarar sig emot Ryssland. Såsom ett prof på de falska föreställningar man ingifvit monarken om utländska förhällanden, anföres, att han till hr von Seebach skulle hafva sagt, det Frankrikes och Englands tillgångar vore uttömda, och att ingendera vore i stånd att till våren uppställa ; en arm och en flotta, tillräckliga att förmå honom underteckna de föreslagna vilkoren. Det hade fordrats hr von Seebachs hela vältalighet och två till tre konferenser, hvarvid; de obestridligaste fakta framlades för kejsaren, innan denne kunde öfvertygas om att han blifvit förd bakom ljuset. Sedan saken väl var afgjord, erhöll storfursten Nikolaus iuppdrag att meddela underrättelsen derom till storamiralen Kanstantin: ett föga angenämt uppdrag och som lärer ha föranledt ett stormigt uppträde mellan bröderna. Storfursten Konstantin är mycket uppretad emot sin broder kejsaren. -Vicekonungaskapet öfver Polen, bestämdt att gifvas enligt några åt storfursten Nikolaus, enligt andra ät furst Gortschakoff, och som enligt bruket borde ha tillfallit ;honom, utgör en af de förnämsta anledningarne till hans förtrytelse. Ställd i spetsen för, det : excentriska parti, som kallas les intractables, trodde sig storfursten härigenomfgöra sig populär, men har ej lyckats i detta försök, under det hans broder Nikolaus är i åtnjutande af den mest obestridliga popularitet. Denne unge furste, som hittills varit älskad endast för sin egen skull, har nu ökat ryska nationens wvälvilja emot sig genom sin förlofning med prinsessan Alexandra Petrowna, en furstinna född och uppfostrad i Ryssland. Då troligen de: flesta af våra läsare icke erinra sig innehållet af det förslag till bolagsreglor för den s. k. Svenska Handelsaktiebanken, som af öfverståthållaren grefve Hamilton, d. v. underståthållaren Stråle, stadsmäklaren Johan Holm m. fl. i början af år 1853 till till K. M:t ingafs och för återupplifvande hvaraf mäktiga intressen och personligheter för närvarande äro satta i rörelse, torde det icke finnas vara utan sin vigt att återkalla i minnet)