Denna Sara är arfvinge till den der kommissarien Broden, upplyste byggmästaren, shan som i fjol somras när herr grefven vistades på —näs... Ah, det var sannt dets erinrade sig grefven, och nu är äfven hon i Herranom, kan jag se.s Ja, för nära tre månader sedan. Och efterlemnar, som jag finner, en verkligen kolossal förmögenhet... Men jag inser inte hvad jag har att göra med den här saken. Behagar herr grefven vara god eeh äfven kasta ögonen på denna bandling? frågade byggmästaren, räckande grefven ett annat papper. Grefvens anmsigte, under det han genomläste detta sednare dokument, röjde den största öfverraskning och förvåning. Ett testamente i behörig forms, sade han derunder, ett testamente uppgjordt af samma Sara Vinkstedt... Herr Pettersson, jag lyckönskar er af hela mitt hjerta... Ni är numera en af de största kapitalister i vårt land. Så synes det verkligen,, yttrade byggmästaren ; ett år och tre månader äro förflutna sedan kommissarien Brodens död och det är fullt ådagalagdt att efter honom icke fanns någon närmare eller fjermare arfvinge än hans kötsliga kusin Sara Vinkstedt, och som icke heller hon lemnar någon slägting efter Big, så är det klart att jag, på grund af hennes testamente, kan träda i besittning af hela hen-. nes qvarlåtenskap. Men hur kom hon att testamentera sin egendom åt er? Nägra tillfälliga, högst obetydliga tjenster, som jag under hennes hfstid bevisat henne, måtte hafva orsakat allt detta... Men nu, herr grefve, kommer jag till det råd jag ämnat begära af er... Det är klart att jag måste betrakta procentarens hela egendom såsom verkliga syndapenningar. Hvarför just det, min herre?... guldet är fullkomligt oskyldigt i det sätt hvarpå det användes... missbrukadt i den ena handen, kam det göras gagneligt i dem andra.