Jag vet det, min herrev, svarade grefver I djupt upprörd; oeh ni har länge egt mir hela aktning... Jag har läst de bref n skrifvit. till en viss person... en bror, en d far skulle icke hafva handlat med mera takt och urskilning än ni har gjort... Gifve Gud, att de bref, som samma person tillskrifvit er, röjde detsamma! ...Ja, herre, jag kunde icke neka henne denna tröst i hennes lidande som blef större än jag kunnat drömma om, helst hon lofvade mig att aldrig återse eller tala med er; och hon har hållit sitt löfte. Grefven visste således icke af det mållösa mötet i Carl XIII:s torg; men detta var också för obetydligt för att kunna rubba familjekonventionen. Efter en stunds tystnad tog Pettersson åter till ordet och sade: Allt beror således af det råd ni gifver mig, hr grefve; ty lemnar jag ert hus utan lyckan, så återvänder jag också till mitt eget utan guld. Grefven teg, djupt försänkt i sina tankar. Hvad. tänkte han på? Kanske på det gyllene hjulet under lyckans, fot och hvilket höll på att rulla bort, eller på sitt enda barn, som aftynade midt under hans ögon och äfven höll på att försvinna, Troligtvis tänkte han på eggedera delarne. Slutligen fattade han ringklockan, vid hvars ljud betjenten inträdde. Bed fröken vara god och genast komma in till mig,, var hans ordre -till-betjenten. Och Marie Louise kom och. ... Fem minuters svimning, tio minuters glädjetårar, med ett och annat knäfall för en öm älskande far, och sedan — tio timmars de ömmaste hviskningar, de ljufvaste narn, dessa timmar kortare än de tio minuterna, kortare än de fem. Så slutades denna dag. Man bör handla som man talar,, yttrade grefven till sina ståndsbröder och vänner; sjag har gjort ett stort och tydligt offer åt tidens liberala. idger. : När klockaren Malm en dag kort efter bröl