Detta kan vara sannt nog, men... mer som jag på förhand icke vet om det står min makt att göra det gagneligt, så har Jag tänkt att icke göra bruk af detta testamente. och i sådant fall blir Sara Vinkstedts hela qvarlåtenskap dana-arf eller statens egendom. Hvad ! ropade grefven förvånad; ni skulle vilja skänka staten hela denna enorma förmögenhet!... men att skänka staten nå ot, det är desamma som att skönka ingen, oc ingen tackar ingen. Jag har aldrig hört, att den lycka, blotta rikedomen skänker, skall vara särdeles stor... och för öfrigt, herr grefye, skall man då aldrig. kunna göra något godt här i verlden utan att påräkna tacksamhet ? Så säger. visserligen hela verlden, men hvem gör det? Grefve X hade rätt. Sjeolf påpekar man gerna källan, hvarutur det goda flutit som verlden har att täcka oss för; man vill gerna visa solen på satima gång som dess strålar. Hör man icke de bästa menniskor beständigt klaga öfver likars. otacksamhet?Och hvem vill göra något för otacksamheten? Coriolanus, som offrar sig för ett otacksamt fädernesland, är större än Regulus som dör för ett tacksamt. sJag offrar icke myckets, svarade byggmästaren, ty jag offrar blott hvad jag för trenne månader sedan icke egde, och hvad: jag då egde var mer än nog för ett ensligt och glädjelöst lif... Mitt beslut är derför fattadt och blott en efida omständighet kan rubba det.x Och det är? frågade grefven -med stor förlägenhet. Guldet kan jemna mycket här i verldens, yttrade Petterson, soch, ehuru det aldrig är lyckan sjelf, så är det likväl någon gång det hjul, hvarpå hon ilar... För tre månader sedan skulle jag icke hafva beträdt-er tröskel, herr grefve, ty om jag också icke kan hylla fördomens makt, så finnes kanske likväl någon sida deraf som man något bör respektera och mitt samvete säger mig att jag tespekterat den.