Aftonbladet – 2 februari 1856, sida 2

— sMacaulays afskedshelsning. Det bref denne berömde parlamentsledamot nyligen aflåtit till sina valmän, och som omnämndes i gårdagens underrättelser från England, har följande lydelse: M. H. — Kort efter sedan j bevisat mig den höga utmärkelsen att, utan någon ansökning från min sida, välja mig till er representant i nuvarande parlament, började jag hysa farhågor, att mitt helsotillstånd skulle göra det för mig omöjligt att med verksamma tjenster gälda er godhet. För någon tid smickrade jag mig med det hopp, att jag kunde bli i stånd att närvara vid vigtiga omröstningar och vid tillfälle taga del i vigtiga debatter. Men de båda sista årens. erfarenhet har öfvertygat mig om att jag ej med skäl kan vänta att någonsin mera kunna ens på ett ofullkomligt sätt fullgöra de åligganden, dem allmänheten har rätt att fordra af nvarje ledamot af underhuset. J hän under tiden behandlat mig med ett öfverseende, som har rätt till min varmaste tacksamhet. Hade äfven blott ett ringa antal af mina valmän låtit förstå en önskan, att jag borde lemna min plats, skulle jag ha ansett för en pligt att uppfylla denna önskan. Men icke från en enda valman har jag någonsin erhållit en rad af förebråelse eller klagan. Om jag vore sinnad att missbruka ert ädelmod och er grannlagenhet, kunde jag måhända till parlamentets upplösning fortfarande bära den ärofulla titeln af ledamot för Edinburgh; men jag känner, att jag genom att längre taga ert öfverseende i anspråk skulle göra mig detsamma ovärdig. Jag har derföre beslutat upplösa vår förbindelse och sätta er i tillfälle att välja en bättre tjenare än jag varit. Jag har anmält saken för skattkammarkansleren och har allt skäl att tro, det ny kallelse skall utfärdas första dagen af instundande session. Denna underrättelse skall, som jag hoppas, vara tillräckligt tidig för att sätta er i tillfälle att göra ett fullt tillfredsställande val. Och nu, mina vänner, vill jag, med uppriktiga tacksägelser för all eder godhet, med varma önskningar för eder ädla stads frid, ära och välgång, för sista gången bjuda er farväl. London den 19 Januari 1856. T. B. Macaulay.