Aftonbladet – 2 februari 1856, sida 1

Det bör kanske erinras att Stockholms polis för ungefär tretti år sedan var något helt anhat än polisen i dag: :Som emellertid folksamlingen i hörnet blef allt större, så fann vår kusk. för skäligt att bestiga sin kuskbock; hvarefter han med sitt ekipage lemnade detta olycksaliga hörn. Han åkte några hvarf omkring de närmaste qvarteren, I Men vid första klockslaget till eftermiddane sjunde timma fingo hästarne en väldig atsch och det bar af till Drottninggatan, men denna gång höll kusken försigtigtvis vid ett annat hörn. Sjuringningen ljöd från alla hufvudstadens kyrkotorn. yriader menniskohjertan hafva slagit dubbla slag vid det ljudet. Eftermiddagens sjunde timma är kärlekens timma, liksom tolf på natten är gastarnes, Strålande af glädje. -lemnade Konrad ånyo sin kuskbock och öppnade dörren till racken, er det att den väntade älskade icke ett ögonlick skulle behöfva stanna på gatan. Han hade redan glömt det fatala äfventyr han nyss varit inblandad uti, Mera än den vedermödan kunde han väl uthärda för den gudabelöning som väntade honom nu: Spejande med ögon, som täflade med-falkens, upptäckte han snart ett ensamt fruntimmer, som i hatt och kappa med skinnkrage hade stannat vid det motsatta hörnet: Detta fruntimmer, hvilket i sin ordning med mycken uppmärksamhet betraktade-de orörliga hästarne och kusken, som -lika .orörlig stod framför rackeny; närmade sig honom. Vår kusk befann sig snart öga mot öga med detta fruntimmer: ; Damensansigte var visserligen ungt, men icke vackert. Hennes gestalt var icke heller så hög som den hvilken -förvarades.i hans hjerta och snart skulle förvaras i hans rack.