Aftonbladet – 2 februari 1856, sida 1

körande, fast hang hästar varit nära att förvandlas: till isstoder. Han disponerade öfver ett täckt och omsorgsfullt : ombonadt åkdon, men måste detta oaktadt sjelf sitta på kuskbocken i 30 graders köld,. under det att blott en gammal vargskinnspels och en tom fotpåse beqvämligt sällskapade inuti racken. När ungresen efter en mörk och sömnlös natt ändtligen fick s åda den sena vintersolens lilla .röda och klotrunda ansigte, tog han ånyo fram biljetten n:o 2, studerande med mera uppmärksamhet dess innehåll och hvilket var som följer: ff. z . Jag förmådde det ieke, En osynlig makt fjettrade min fot vid min faders tröskel nästan i samma stund jag för alltid ville lemna den. Ni måste derföre, min stackars vän, förlåta mig det stora onödiga besvär jag förorsakat er. Jag har lidit mycket för er skull jag, och mycket mera kommer jag ännu att lida. Dock skall ingenting försvaga min kärlek och min tro på er. Jag vill vänta på er, om jag också icke skulle finna er förr än vid evighetens portar. M. L. Numera sansad, fann byggmästären, hvad han under berusningens dagår och stunder icke hade funnit, nemligen att en flicka sådan som fröken Marie Louise e icke gerna kunde och borde handla annorlunda, I djupet af sim. själ höll ban henne nu räkning derför. Dubbelt skön och ren stod hon nu inför hans ögon. Det var för öfrigt mycket lugnande i dessa få rader. Hon hade lidit och skulle framgent lida för hans skull. Behöfdes väl något mera till hans tröst? Låt våra älskarinnor berätta oss att de, oaktadt vår frånvaro, hafva trefligt och imuntert, och vi äre nästan färdiga att slå upp