Aftonbladet – 31 januari 1856, sida 3

AE METE BOREN RIRAV ERSTREMR EDET rg, ER POSSE det ser illa ut för vintern, då några tecken till sill ej heller visat sig på andra ställen. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Tryckfrihetsmålet emellan f. major Bergnehr och boktryckaren F. Sjöberg förekom i dag åter inför rådhusrättens 3:dje afd. Sedan protokollet för förra rättegångsdagen blifvit uppläst, företrädde nu de då afhörda vittnena, Kapten Tune och fältkammeraren Leczinsky, och gjorde ett skriftligt tillägg till sina förut afgifna vittnesmål. Detta innehöll hufvudsakligen att de 4 å 5 särskilda gånger varit löjtnant Wickman följaktige då han af Bergnehr återfordrat de emottagne 1000 rdr -bko, och att Bergnthr hade förklarat sig icke då kunna återlemna penningarne samt vid ett af besöken uppgifvit att de skulle varit ihr generaltulldirektören -Gyllenhaals hand, men blifvit af honom till Bergnehr återlemnade. Fältkamreraren Leczinsky tillade särskildt, att han bört B. vid ett tillfälle, sistl. sommar sedan B. emottagit penningeremissen, försäkra Wickman, att genom B:s bemedling 2:ne då namngifne personer lyckats att genom dylika rekommendationer erhålla tulltjenster på Gottland samt att Bergnehr i Angusti månad tillstyrkt Wickman att realisera sin såväl fasta som lösa egendom å Gottland och med familj hitflytta, emedan den utlofvade tjensten snart var att förvänta, derigenom att tullinspektorsplatsen i Figeholm vore ledig och hvilken plats W. med säkerhet kunde påräkna att erhålla. Derefter företrädde löjtnant Wickman å svarande sidan och anhöll att få uppträda såsom mellankommande part. Sådant bestreds af Bergnehr, och efter öfverläggning afslog domstolen denna begäran på den grund att Bergnehr icke förde någon an svarstalan mot Wiekman utan endast mot Sjöberg. Mot detta beslut anmäldes missnöje såväl af Wickman som Sjöberg. Sjöberg inlemnade nu 2:ne af Bergnhr uthändigade och till Leczinsky ställda bref, hvilka Sjöberg yrkade måtte uppläsas och i protokollet intagas. Bergnehr bestred sådant, men efter öfverläggning bifölls af domstolen Sjöbergs begäran. Ett af dessa bref innehöll: jag har just i dag talt vid bäron, jag träffade honom vid Röda Bodarne, och han försäkrade mig att saken står godt för vår spekulant. Det andra innehöll: bed Wickman vara lugn, höga vederbörande kommer snart hem till Stockholm, ty flere embetsresor återstå ej. Bergnehr genmälte att de nu upplästa brefven endast rörde -en enskild affär. Derefter inlemnade Sjöberg originalet till en af Bergnehr den 11 Dee. sistl. år till Wiekman å 900 rdr bko utfärdad oeh efter fyra månaders tid förfallen revers, hvilken skulle utgöra ersättning åt Wickman för emottagna men icke redovista penningar. Sjöberg förklarade nu att, då genom såväl vittnesintyg som bref tydligen vore utredt att Bergnehr begagnat baron Gyllenhaals namn för att skaffa sig penningar, Sjöberg ieke kunde undgå att yrka, det icke-allenast baron Gyllenhaal måtte kallas att personligen tillstädeskomma, utan äfven att, då beskyllningarne blifvit gjorda mot en af konungens högst betrodde män, allmän åklagare måtte tillkallas, på det Bergnehr måtte komma att stånda laga ansvar för de gjorda lögnaktiga och smädliga beskyllningarne. Efter öfverläggning förklarade domstolen sig icke kunna bifalla det framställda yrkandet. Målet uppsköts till nåsta torsdag — Det så kallade Johanssonska kortmålet har i dag åter vid rådsturätten förevarit, utan att något -förekommit till upplysning, hvarken om den falskå kortstämplingen; eller om det förmodade tillgreppet af kort oeh eljepatroner från hr Heurlins fabrik. Målet blef ytterligare uppskjutet för bevisnings förebringande. — För någon tid sedan omtalades att en person vid namn Malmström af en annan vid namn Sundin blifvit å krog illa skadad i ansigtet och under venstra öret, hvilka skador förmodades vara tillfogads. med knif. Vid ransakningen har Sundin erkänt att han vid uppkommen osämja slagit till Malmström med ett bränvinsglas och, sedan detta gått sönder, med foten af de samma, hvilken han qvarhölli handen. Malmström, som ända tills nu legat på lasarettet för sina sår, var i dag vid rätten tillstädes, med svåra märken efter den svåra medfart han fått röna, och vidhöll sin förmodan att Sundin verkligen begagnat knif. Målet uppsköts dels för vidare vittnens hörande, dels ock för inhemtande af läkares utlåtande om de Malmström tillfogade skadorna kunna blifva menliga för framtiden. — Ransakningen med förre kontorsbetjenten Englund skulle i dag vid rådsturätten företagas, men målsegaren var frånvarande på en resa, hvarföre saken uppsköts. — En piga hade yrkat ansvar å smedsmästaren Frode för det han skulle ha ställt sig i försåt för henne och slagit henne. Frode å sin sida hade yrkat ansvar å pigan för det hon skulle ha slagit Frodes minderåriga dotter och mot henne begagnat ohöfviska ord, hvilket ock skulle ha varit anledningen hvarföre Frode förgått sig emot käranden. Målet afgjordes nu på det sätt att båda bötfälldes och Frode frikändes från att hafva gått i försåt, emedan laga bevisning derom emot honom icke förekommit. — I förgår bötfälldes uti poliskammaren ytterligare 16 personer, hvilka vid handel begagnat mått och målkärl som icke varit med vederbörligt krönerimärke försedde. I går hafva äfven 27 personer blifvit bötfällde för enahanda förseelse.