Aftonbladet – 31 januari 1856, sida 2

Åhja visserligen, men . .. Jag skall tala med mamsell Sara jag... hon är på sin kammare, förmodar jag. Ja, hon mår icke riktigt väl, den stackars mman. Konrad skyndade in i Saras rum och efter en kort stund kom han ut tillbaka. Mamsell Sara går in på allt, upplyste Konrad glad till ytterlighet. — Det der är godt och väl, men. .. Nu åker jag till Ensta, underrättade Konrad, och då får jag äfven tala med farbror om saken... I morgon förmiddag återkommer jag till klockargården, för att vidare få språka med tant. Derefter sprang byggmästaren på dörren och — — — derpå följande lördagsafton höll han med ett par hästar och en täckt rack vid hörnet af Drottninggatan och Odens gränd i den stora staden Stockholm. fäiKlockan hade nyss slagit sex i hufvudstadens kyrktorn, men bättre en timma för tidigt än en minut för sent, tänkte vår älskare, Han lemnade kuskbocken och lade täcken på hästarne. Derefter öppnade han dörren till racken och pysslade med något derinne. Der funnos nemligen hans egen vargskinnspels som han tagit af sig sjelf, för att bjuda den hulda sköna på, samt en ny fotpåse af lammskinn, tillräckligt rymlig för minst tvenne fröknar. Icke den minsta fläkt af nordanvinden skulle få beröra den sköna blomma han denna afton ämnade beröfva hufvudstaden och förflytta under en friare, om ej just varmare himmel. i. Sedan han nu funnit allt i sitt behöriga skick, började han vanka af och an i närheten af sitt ekipage. Änskönt invaggad i de ljufvaste drömmar, insåg han dock redan att denna timma skulle blifva henom en evighet.