Aftonbladet – 31 januari 1856, sida 2

I Någon, som klagade öfver tidens odrägligt långsamma gång, tillräddes af en välmenande vän att taga sig ett lån i bankodiskonten, emedan tiden då vanligtvis flyger med fördubbladt vingpar. Den deremot, som finner tidens flykt för shabb, bör begifva sig till ett kärleksmöte, ty för den väntande älskaren blir tiden en krympling som med möda framsläpar sin eländiga kropp. Både det ena och det andra hafva vi kanj ske något hvar försökt i denna visserligen på I mynt något fattiga, men deremot icke alldeles så kärlekslösa jord. Emellan sexslagen och den första qvarten i till sju låg redan ett stort afgrundssvalg och ; omätligt syntes det blifva som öppnade sig , emellan denna qvart och den derpå följande, I då en händelse inträffade som, ehuru obehaglig i sig sjelf, likväl betydligt förkortade tii den. I Byggmästarens rack hade hållit utanför en j lärftsbod, hvilken på den tiden egdes af en liten treflig, något fet och mycket rödnäsig ; lärftskramhandlare. I Denne visade sig utanför sin boddörr och, sedan han länge med synbar förargelse betraktat dels det orörliga åkdonet och dels dess ; kusk, som med sin höga skinnmössa på huf:vudet vandrade framför ekipaget, mätande gatan och tiden, yttrade han till kusken: Det är nu nära en hel halftimma som den der racken stått här utanför! O min Gud! är det inte mera än en halftimma ? frågade kusken, i hvars otåliga själ bhandelsmannens yttrande fann den trognaste genklang. Inte mer än en halftimma ! upprepade den sednare med ökad harm; det är kanske inte nog det!... Men tänker ni då i evighet hindra folk från att gå in i min bod?