Aftonbladet – 31 januari 1856, sida 1

fram: och tillbaka. på. golfvet, med brefvet.i sim hand, understundom äfven förande det till sin näsa, liksom ville han vädra, hvad? lyekan eller olyckan törhända, Han närmade sig sin lilla-kyrka och lade brefvet ännu obrutet. på: dess, tak. Kanske ville han att kyrkans. milda gudom skulle väl sigta dess innehåll: och, vända det möjligen onda. till. godo. Men ovissheten, ljuf för ett; ögonblick, är likväl outhärdelig på längden. Han samlade alltisitt:mod, hela sin kraft och öppnade slutligen -brefvet. å Ack! det kan ibland i vårt, if. behöfvas meåera styrka än den starkaste: menniska eger för att bryta äfven det svagaste sigill. Brefvet innehöll blott följande rader: ,Olyckan, liksom: döden, Jemnarj; allt. . Om så ej. varit, hade jag ej. talat, först, och ni.— ni. hade säkert aldrig talat. Bör man då förbanna eller. välsigna olyckan? — Jag har tvenne uppdrag satt gifva: er... Först måste ni ombestyra, satt någon hederligj.om än aldrig sånfattig familj. inom: Danderyd ovilkorligen förbinder: sig att! för längre eller, kortare tid genast emottaga en stackars. ung, bedröfvad flicka, som nödgas demna sin faders hus. Sedanaskallni nästkommande lördags afton. på slagetssjupersonligen. och, ensam infinna er med ett täckt åkdon-i hörnet af: Drottningatan öch: Odens gränd. — Tvifvel, i kärlek är kärlekens döds. Vi -kunna:-ickey, vi få. icke tvifla på hvarandra! För att, kunna anförtro mig åt er heder, behöfyver jag ingen annan borgen än. min ;egen. f M. Las Det: der var kort, men.com det: också. var godt, det torde vara tu tal:om föralla-andra; men för en älskare? aldrig. Och-närengnista af hoppet tämdt kärlekens länge dolda