Aftonbladet – 30 januari 1856, sida 3

som icke ger den ringaste insigti kulturhisto rien och nationernas inre-lif. Sådant, mena: man, är nog för en allmän historisk bild ning. Förmodligen ersätter latinet och gre .kiskan, hvad som brister äfven härvidlag. — Dessa exempel må vara nog, Vi tala här för. öfrigt endast om sådan: .kunskapsarter, som verkligen studeras vic . elementarläroverken. Att lärjungarne i våre I skolor, hvilka likväl äro ämnade att lefvö uti ett samhälle och väl äfven för ett samhälle jändock ej få den allra ringaste kunskap om I detta samhälles lagar och inrättningar, ellei att de icke lära känna sin egen kropp och de allmännare vilkoren för helsovården o. s v., allt detta hör till ett annat kapitel — et tänkvärdt kapitel nog, men hvarmed vi e här ämna vidare sysselsätta oss. Ett sådant förhållande kan icke försvaras Allmänna pedagogiska åsigter föreskrifva et annat förfarande, och ett ögonblicks uppmärksamhet på undervisningens närmaste praktiska ändamål är nog för att öfvertyga härom. Hvilka äro de som söka sin bildning vid elementarläroverket? Vi hafva, enligt de Statistiska upplysningarne anfört, att i de högre klasserna, der grekiska läses, omkring 50 4 begära dispens från detta språk, och att ut; de mindre skolorna likaledes 50 4 af lärjungarne i de klasser, der latin läses, begära dispens från latinet, vid de större läroverken deremot 25 4. Något måste väl ändock göras för detta stora antal lärjungar, som söka bildning för det praktiska lifvet, och det går väl ändock i längden ej an att så alldeles lemna deras billiga anspråk å sido, att således, sedan man ej längre tvingar. dem att läsa latin och grekiska, endast komma ifrån dem genom s. k. sysselsättning på dispenstimmarne utan regel, och ofta utan både rim och reson. En stor del af dessa äro fattiga ynglingar. Enligt de Statistiska upplysningarne erläggas de i 1849 års cirkulär föreskrifna terminsafgifter af i medeltal omkring 4, under det 1, äro för medellöshet befriade. Dessa fattiga ynglingar komma i skolan fer att söka bildning, såsom det enda kapital, med hvilket de skola gå ut i verlden. Det är angeläget att gifva dem en utrust ning, som verkligen kommer till nytta på deras mödosamma väg, och att, med det-allra närmaste afseende härpå, väl använda deras få läroår i skolan. Det skulle -eljest kunna hända, att äfven de i en framtid komma att beklaga sig öfver att hafva sökt bröd och fått skorpioner,. Eller måste de kanhända uppoffras för embetsmanna-skolbildningen? Det är svårt att inse en sådan nödvändighet. Dessutom, är väl verkligen .embetsmannabildningen till. sin natur alldeles stridande mot den bildning, som är önskvärd hos andra medborgare? Ingenting kan vara felaktigare än en sådan åsigt. Om Greklands och Roms store män, med sina föreställningar och åsigter, kunde uppstå bland oss, utan allt tvifvel skulle de befinnas alldeles oskickliga för vår tids behof; och helt säkert skulle de äfven vara de första att erkänna orimligheten af att uppfostra menniskor för lifvet, genom att företrädesvis göra dem bekanta med försvunna och alldeles olika förhållanden mot dem, uti hvilka de äro kallade att lefva och verka, under det man tyckes i uppfostran förbise snart sagdt allt det, hvarmed de dock skola dagligen hafva beröring i lifvet. Så vida embetsmännen ej äro ämnade att utgöra ett skrå eller en kast, som skall stå utom och öfver andra menniskor och alla deras förhållanden, så är väl angeläget, att de framför allt äro väl förtrogna med riktningen och lynnet af samtidens bildning och af rådande tänkesätt och föreställningssätt hos folket. Men detta kunna de — i massa tagne -— aldrig fullt blifva, om deras första uppfostran och undervisning ställa dem liksom på en helt annan grundval än andra medborgare. Specialkunskaper behöfvas olika för olika riktningar i lifvet; men så länge fråga är om elementarbildning, gifves detej, förnuftigt taladt, mer än en bildningslinie. Vår store Gustaf Adolf, oförgätlig i svenska läroverkens historia, förstod angelägenheten af en sådan praktisk riktning af undervisningen; och man förvånas ännu i dag öfver de många förträffliga vinkar och föreskrifter, som han i denna riktning gifvit. Han lefde likväl på en tid, då några naturvetenskaper knappt nog funnos till, och då man icke ens kunde hafva den ringaste aning om den höjd, hvartill vetenskaplig forskning och industri samt enskilt trefnad och allmän verksamhet sedan dess utvecklat sig. Hans planer i detta afseende omintetgjordes likväl af samma makt, som hindrade honom från tillvägabringande af en förbättrad läroverksstyrelse — presterna. Under de mer än 200 år, som sedan dess förAlutit, bafva från tid till annan försök blifvit gjorda att upplifva Gustaf Adolfs planer, fastän alltjemt utan framgång; och ännu i dag beror det väsentligen på biskoparnes nåd, om våra barn skola få lära sig något eller intet af hvad dem göres behof och af hvad som kan tjena att bilda dem till upplysta och nyttiga samhällsmedlemmar. UTRIKES: Tvet ATI RNY