Läroverken ?). Vv. At hvad vi i föregående artikel anfört rörande de gamla språkens nuvarande ställning såsom undervisningsämne inom elementarläroket följer, att då man ännu i dag fordrar, att dessa språk skola utgöra en grundväsentlig beståndsdel af elementarbildningen och att dispens från deras läsande måste särskilt begäras af de lärjungar, som sådant önska, så är detta (fastän enligt 1849 års cirkulär dispensen icke kan vägras) likväl att alldeles vända upp och ned på frågan; då det i stället borde heta, att ehuru de gamla språken icke kunnä anses tillhöra elementarbildningen, så må likväl, efter de ännu af hvarjehanda orsaker icke kunna helt och hållet förvisas från skolan, undervisning i latinska och grekiska språken — hebreiska borde aldrig komma i fråga — få meddelas åt de lärjungar, som dertill särskilt begära tillåtelse. En sådan tillåtelse borde likväl icke medgifvas annat än i läroverkets 3 eller 4 högsta klasser, dels på grund af den följd af läroämnen, som föreskrifves af sunda pedagogiska grundsatser, dels ock för att undvika alla dessa svårigheter, som dispensväsendet visat sig utöfva inom de: efter gamla sättet inrättade läroverken. Att man i språkundervisningen bör begynna med modersmålet, derifrån öfvergå till de närbeslägtade språken af germaniskt ursprung (tyskan och pe pg så till franskan, dit öfvergången redan blifvit förmedlad genom engelskan, samt först derefter till latinet, synes väl fiån sjelfva undervisningens synpunkt vara så naturligt, att, oberäknadt alla öfriga och i vissa hänseenden ännu vigtigare skäl, som tala derför, det är märkvärdigt, att någon kan ett ögonblick tvifla på ändamålsenligheten af ett sådant ordnande af skolstudierna. I nya elementarskolan inträder ock verkligen, ) Se Aftonbladet n:r 4, 7, 11 ech 17.