Aftonbladet – 30 januari 1856, sida 1

ten på din Krok, och hän sprattlar i Vattenbrynet och håller så mycket oväsen han förmår. Men slunga din harpun i hvalen, och han dyker ner i hafvetsv djup, döljände för solen sin! smärta, och flyter han en gång opp, så är han död: Men när Marie Louise hade vikit af från den stora gången, mötte hon sin fader. Det var en långvarig -tete-å-tete det der, yttrade han med förtrytelses Marie Louise vände bort ansigtet, men svarade intet: Du vill då göra den arma menniskan rent af-galen! fortfor han; detta koketteri är något för grymt, kära Marie Louise lb Hvilket misstag! Den qvinna; som allvarligt älskar, är icke längre: kokett. Du gaf hohom till och med din hahd att kyssat envisades: grefven: Ja, min far, svarade ändtligen dottern, och solen miste ej sitt sken för det. Det hade bara fattats att den der: långa bängeln legat för dina fötter. Då hade jag räckt honom min hand för att hjelpa honom upp igen. Såå.n i sOch om jag väl en gåhg räckt honom min hand, så... 2 Så? upprepade! frökens fader med en bister blick. Så hade han kanske fått behålla den för evigt, svarade grefvens dotter. I Grefvem försökte att skratta åt alltsammans, men det ville icke lyckas honom så bra som när vi för tvenne månader sedan hördå honom: skratta: under samtalet med dottern på balkongen. ! Sent en natt derpå följande: vinter inträdde fröken Marie Louise i sitt toilettsrum: Hon hemkom, åtföljd af sin fader, från en större bal i en af Stockholms förnämsta salonger: Fort af med dessa blommor och perlörb ropade hon till kammarjungfrun, hvarefter hon med. ovanlig häftighet tog plats framför toilettsbordet: sj Under det att kammarjungfrun ur sin frökens rika mörka hår skyndsamt uttogden ena blomman och perlan efter den andra, framraurlade Marie Louise följande ord: Detta glädjelösa, andefattiga lif dödar mig!