Aftonbladet – 30 januari 1856, sida 1

des: man och bör hädanefter hoppas att jorden icke skall erkänna andra envåldsherrar än bildningen och dygden. Blind lydnad kan således endast tärikas hos familjen i dess början, hös staten i dess barndom; hos barnet vid dess första steg i lifvet samt hos den okunnige trälen, det olyckligaste barnet bland dem alla. Under detta samtal hade de tillbaka passerat förbi bränneriet och kommit till grinden på det höga staket som skiljde parken från brännerigården. Marie Louise stannade. I morgon lemna min far och jag näs för denna sommar,, sade hon, soch Gud vet, herr Pettersson, om vi någonsin mer få se hvarandra här på jorden. Det behöfdes icke den sorgliga ton, hvarmed dessa enkla: ord utsades, för att rikta yxans hugg åt den unge mannens hjerta. Han kände sina kinder :skifta färg och sina läppar darra, men blött för ett ögonblick. Snart var hans ansigte, liksom hela hans gestalt; orörligt som marmorstatyns. Han vågade ej tala af fruktan att tungan skulle röja tillståndet i hans inre. Men innerligt tackar jag er för dennasommaär,, återtog Marie Louise under: synbar ansträngning att tillbakahålla sina tårar; idenha sommar som... som varit så kort. .. Hon räckte hönom sin hand och han förde den till sina läppar. Hand och läppar voro lika kalla. Blodet och lifvet hade dragit sig till hvar sitt hjerta. Glöm mig ej! fortfor hon ; sjäg skall icke heller glömma att. .. Hon tystnade, drog:sakta sin hand ur den unge mannens och aflägsnade sig långsamt med. ögonen dolda i den lilla battistduken, hvilken, rik förut af broderier; nu fylldes med perlor, dem mången med sittlif skulle velat betala. Viden afvikning af vägen vände: hon sig om), kviftade med: duken sitt sista farväl och försvann. a Byggmästarew stod äntw orörlig qvar på sin late, utan att) en enda muskel hans ansigte: röjde hvad som föregick på djupet af hans själ : Svaga själar skola vid dylika tillfällen som detta röra epp himmel eeh jord. Fånga mör