Aftonbladet – 29 januari 1856, sida 2

FÅt detta skulle stockarne ha mycket roligt, om de icke vore af trä. Men de skola äfven bevittna de stora sorgerna och de många småförargelserna som ofta göra mera ondt än de förra. När den stora sorgen slår till, uppkallas merändels hos själen någon förut dold kraft, som håller sin sköld mot de tunga slagen. Men småförargelserna, mot hvilka man icke ens bryr sig om att försvara sig, de nypa tumtals stycken ur vårt lif oeh leda oss långsamt men säkert ner i förderfvet eller i grafven. Detta är mindre roligt att skåda, och derföre är det ibland rätt bra att vara af trä. De skola äfven en dag lyssna till hammarslagen i vår sista hvilosäng och se döden på granris med tunga steg vandra fram, kanske på samma plats der de nyss förut sett lifvet dansa på rosor. Men hvad verkar det på en stock? Slutligen skola de sjelfva, genomgnagda af tiden och råttorna, sjunka tillsammans i en spis eller på en ugn, lyckligare än de flesta menniskor, ty de få åtminstone värma och lysa efter döden. Detta om en blifvande boning för menniskor. Men hvad skall man väl tala om en bostad för bränvinspannor? Hvad annat än att de som arbeta derpå synas arbeta på sitt eget förderf? Den som på den tiden vistades inom Danleryd kunde nästan räkna lika många brännrerier som herrgårdar, och framlidne statsrådet grefve Wirsön tjöt rätt bra bland ulfvarne. Lyckligt emellertid att hafva fått upplefva len nya reformationen, den största kanske som på århundraden timat i vårt land, nemigen hämmandet af den nya syndafloden, och vilket länder 1853 års riksdag till evinner