Aftonbladet – 29 januari 1856, sida 1

upplyste skattsökaren; han har varit ganska omtänksam vår sömngångare ... duken är våt af dagg eller regn, men den har, enligt beräkning, skyddat hvad som kan vara nerstoppadt i det der hålet. Kan ni upptäcka något annat? Omöjligt med blotta ögat... men jag vill skaffa mig en käpp att känna mig före med.n Dervid bröt han af en lång och temligen bastant qvist, den han jemnade så godt han kunde, hvarefter han stack ner den i hålet. Nå, min unge herre? frågade ånye den oroliga gumman. Jag stöter emot något som vill rulla undan ... det ljuder som från metall... victorial jag har funnit skatten! denna ek har en kärna af guld! Gud i himlen vare tack! allt är då kanske räddadt I ropade gumman. Men räd aren måste rothuggas och fällas till jord, ty godvilligt lemnar han ej ifrån sig sitt byte... Ännu hade han kunnat lefva i många år, denne skogarnes Methusalem; men: rikedomen blir hans undergång liksom den blef mannens i det röda huset. Älskande tala i Frankrike från porttröskela, Spanien från balkongen, i Orienten från terrasseh och i Sverge — kanske från ett bränneri. Veckan efter den märkvärdiga middagen på — äs hos grefve 44 började byggmästaren Pettersson sitt arbete på det stora ångbränneri som på bemälte gård skulle uppföras. Nästan dagligen uppehöll han sig några immar hos arbetsfolket der, och ofta vid sålana tillfällen råkade han grefve och frökenMarie Louise. Vana vid hufvudstadens rörligare lif, kunde dessa icke alltid trifvas bland de stela blom