Aftonbladet – 29 januari 1856, sida 1

Bäst som jag satt, såg jag till min stora förskräckelse en hvitklädd skepnad hasa sig ner utför balkongen som var midt öfver mitt fönster. Jag hade väl förut hört omtalas att ett spöke skulle nattetid irra kring vår gård, men ville icke tro på hvad man sade; men nu såg jag tydligt den hvita skepnaden stanna med ansigtet vändt mot mitt fönster. Natten var ljus, och jag kände snart igen kommissariens ansigte. Förvånad skyndade jag ut för att se hvad han kunde ha för sig ute på en sådan tid af dygnet. Utkommen, blef jag då varse att han bar något i ena handen, men hvad det var kunde jag icke se. Vidare såg jag honom taga en stege, som alltid fanns hängande på grundmuren till huset, och äfven föra den med sig. Hvart ? Ett godt stycke in i skogen.s Ni följde honom naturligtvis?, Ja, jag följde och såg honom slutligen stanna framför ett mycket gammalt träd, mot hvars stam han uppreste stegen. Vidare.v Han klef uppför stegen; men när han uppnått de öfversta pinnarne, stannade han, ala af de stora grenar som omgåfvo honom. Hur länge stöd han så? Blott en kort stund. Derefter kom han ned, tog stegen med sig och gick hem till-. baka. ,Men hade icke med sig det andra som ni sett honom bära hemifrån ?, Nej ... men när han kommit hem, hängde han stegen på dess vanliga plats. I ,Och derefter 2, I ,Klättrade han upp på altanen igen och gick in till sig. Men anade ni icke redan då att han gick i sömnen ? ,Jag visste icke hvad jag skulle tänka, men