Aftonbladet – 28 januari 1856, sida 4

en dite kokerska, bufvadsakligen i ändamål att dymedelst underhjelpa barnens tålöfningar i tyska språket. Jag anmärker härvid i förbigående, att tyska tjenstflickor med någorlunda bildning, i fall de nemligen för öfrigt förstå sina göromål, äro ganska eftersökta inom pariserfamiljerna och erhålla en icke så ringa lön. Den nyssnämda kammarjungfrun var en täck blondin på omkring tjugo år, från en by i närheten af Mannheim, Hon hade följt med en engelsk familj från Frankfurt till London, der hon lärde sig tala engelska som en inföding, hvarefter hon begaf sig bit till Paris. I det omtalta handelshuset blef hon så att säga nästan buren på händerna. En ung man från bennes egen hemort var anställd som bokhållare i samma hus och blef passioneradt kär i sin täcka landsmaninna. Då försvann denna helt plötsligt. Hennes matmoder hade, för kurerandet af en häftig migrän, låtit tillkalla en magnetisör; och denne öfvertalade — Gud vet på hvad sätt — den blonda Gustel att taga anställning hos honom som somnambul. Under en längre tid lefde hon, som det tycktes, på stor fot, men hennes ansigte bleknade i förfärlig grad, oeh den lysande toiletten kunde ieke dölja det bekymmer och lidande som afspeglade sig i hela hennes yttre. Likväl kunde den omtalte bokhållaren icke förmå henne att slita sig lös ur sin sorgliga ställning. Hon ville icke längre veta af honom och tålte öfver hufvud ingen tysk. Hennes slafveri under magnetisörensinflytande var synbart. I sin förtviflan skref bokhållaren till flickans mor, som ännu alltjemt trodde sin dotter vara i tjenstuti det ofvannämde köpmanshuset, skickade henne respenningar och besvor henne att så fort sig göra lät komma till Paris för att rädda Augusta. Modren svarade, att hon inom kort skulle inträffa, i sällskap med den gamle hederlige presten i hennes by, för att undanrycka sitt arma barn djefvulens klor. Bokhållaren bad mig förbereda Augusta på detta besök och uppläsa för henne modrens bref. Jag erfor tillfälligtvis, att somnambulen påföljande söndag skulle infinna sig i en salong, dit jag sjelf hade ett inbjudningskort, och beslöt att der i all stillhet utföra det erhållna uppdraget. Då jag steg in, befann sig flickan redan i magnetisk sömn. Magnetisören, en manlmed energiska, men hjertlösa drag, tilllkännagaf just i detsamma att han ämnade försätta henne i extas. Det arma offret bar en hvit sidenklädning, och hennes yppiga hår var ordnadt på antikt sätt. Under magnetisörens inflytande uttryckte hon i ställningar och åtbörder med oöfverträfflig sanning flera olika själstillstånd. Man väntade, och magnetisören var säker på, att hon under sin extas skulle improvisera franska verser. Hon föll på knä, kastade hufvudet något tillbaka, hopknäppte händerna, liksom till bön, och reciterade följande, men på tyska språket: Af längtan till hemmet mitt hjerta brister. Hyi flyr du mig, sömn? Med slutna ögon gråter man icke. Alla de närvarande blefvo rörda af det djupa vemodet i hennes röst och uttrycket i hennes marmorbleka anlete. Magnetisören ensam var kall och syntes missbelåten. Jag föll nu på den tanken att vända mig till någon dam i sällskapet, för att bedja henne framräcka mitt tyska bref i det ögonblick somnambulen skulle visa prof på sin förmåga att läsa utan ögonens tillhjelp. Augusta hade satt sig ned i en länstol, kring hvilken det församlade sällskapet slutit en krets. Magnetisören anhöll om ett bref, som han ämnade låta somnambulen läsa sedan han lagt det öfver hennes hjerta. Mitt bref kom helt. ledigt i magnetisörens händer och derifrån till flickans hjerta. I samma ögonblick uppgaf hon ett skri, som hade hon blifvit träffad af ett dolkstyng. Hon: nedföll i konvulsioner på golfvet, hvarifrån det lyckades mig att obemärkt återtaga brefvet. Då tvenne dagar sednare hennes mor oeh den vördige pastorn kommo till henne och i namn af allt hvad heligt var uppmanade henne att slita sig lös från satan och hans funder, kastade hön sig snyftande till deras fötter, och den hederlige bokhållaren drog försorg om att alla tre redan samma afton kunde anträda återresan till Tyskland... -. : — Arsenikhalt bes gråpapper. I handeln förekommer nästan allmänt ett slags gråpapper, som nyttjas till strutar, men efter d:r Vokls undersökning har en icke obetydlig arsenikhalt. Det tillverkas af gamla tapetlumpor och pappersspån ifrån tapetfabrikerna och innehåller den arseniksyrade kopparoxiden i de vanliga gröna tapetfärgerna (kejsargrönt, neuwiedergrönt, mineralgrönt, schweinfurtergrönt): Underkastas en qvadrattum dylikt gråpapper det vanlige arsenikprofvet i Marshs apparat, så får man en starl fällning af arsenikmetall. Vid qvantitativ analys fanr d:r Vohl i ett helt ark 1 gran hvit arsenik, ; grar kopparoxid och 1, gran blyoxid; en bok af dette gråpapper håller alltså 24 gran arsenik. Inpacka: I socker, fikon, sviskon och andra sötsaker i sådan Igapper, och barn åtkomma det sedan, så inser mar lätt hvilka äfventyrliga följder det kan medföra. Rättelse: I lördagens Aftonblad, artikeln Mo