Aftonbladet – 28 januari 1856, sida 2

kommer jag säkert förr än mina hästar i det nya stallet. Men jag var här i förrgår och då var du temmeligen rask, yttrade Konrad. Men i fömgår afton nedbrann den der procentarens gård, som du väl veto, förklarade Petter; elden höll på att fatta i skogen och det var nära att den fördömda gården gjort lika mycket ondt som dess ägare i lifstiden... Emellertid kom jag att anstränga mig mera än mitt eländiga bröst tål vid. Nå, det blir väl bättre, kära dul Du menar att jag skall bli frisk igen? Ja visst. Är du då så säker på att det är bättre? För dina vänner, ja visst... och hvad dig sjelf angår, min käre gästgifvare, så är det ännu alldeles för tidigt att tänka på sista hället. Emellertid har jag beställt om mitt hus, underrättade Alm, och jag har uppdragit åt dig och åt farbror Malm att utreda mitt bo och verkställa min yttersta vilja.c Nå ja, det kan alltid vara i sin ordning att i tid tänka på dylikt, men... Men, Konrad, det är något särskildt som jag tänkte be dig om. Och det är? Något som jag inte velat beröra i mitt testamente ... Jag har nemligen deruti bestämt en summa af nägra tusen riksdaler, hvilken du skall förvalta och när tider blir använda. Till hvad? För att i nödens stund bispringa... Hvem ? En viss person som ... en som... Hvilken menar du, Petter? Henne.n Henne? Ja, Konrad, henne! upprepade Alma nästan hviskande.