Aftonbladet – 28 januari 1856, sida 1

Ungresen på Berga var hvarken sångare eller pianist, men dansa kunde han lyckligtvis. Han gick hvarfvet om. med alla fröknarne och det med sådan fart att amarantens döttrar icke funnit hans like. Dansen är unga damers sjunde himmel och der de vanligtvis, åtminstone med själen, äro; men nu hunno de äfven dit med ett godt stycke af kroppen. Deras små fötter sprattlade och flaxade i luften som dufvovingar, hvilket gjorde dem mera änglalika än vanligt och följakligen måste vara obeskrifligen roligt. Pn nära femtiårig friherrinna, ovanligt stor och tung, blef så betagen i ungresens dans, att hon ovilkorligen måste valsa med honom. Utan att sucka emottog han hennes nådiga tillbud och manövrerade lika skickligt med tolfpundiga som med sexpundiga batterier. Äfven hon fick se sin sjunde himmel både andligen och lekamligen. Men den unga värdinnan kunde icke i evighet spela dansmusik. En annan fröken intog hennes ställe. Amarantens drottning ville, såsom rätt och billigt var, äfven få en släng med af den stora slefven. Men när byggmästaren lade sin arm omkring hennes yppiga och likväl så smärta gestalt och när hans skulderblad berördes af hennes hand, fin och glänsande som en epålett gjord af månens finaste strålar, då blef Danderyds atlet yr i hufvudet. Den nordiska gudasagan omförmäler, att när Thor i jättarnes sal åt i kapp med Loge (elden), slukade denne, till hans stora förvåning, talrikar, fat och sjelfva matbordet med duktyg till på köpet. Den nye Thor åt icke i kapp med elden, men han dansade med den, och Gude vete hur det slutligen gått med hans fasta kroppsbyggnad utan åskledare mot himmelens eld, om icke valsen i tid hade upphört. Afven han fick se den sjunde himmelen, kanske den fjortonde, ty hvad är väl kraften i en jättes arm mot gudastyrkan i en gqvinnas öga? Derefter och för att nåsvot svalkas becaf