Aftonbladet – 28 januari 1856, sida 1

ser tråkig ut, så kan han skylla på något fel i gravyren. Ungresen på Berga hade redan suttit en od stund vid detta bord, då fröken Marie Louise inträdde i kabinettet. i sÄr ni ond på mig, herr Petterssonn, frågade hon, för det jag afbröt er i ert tilläm-. nade tal? Ack nej tvärtom, nådig fröken! svarade han; för det, liksom för så myeket annat, står jag i största förbindelse hos fröken... Det hade just anstått mig att... Ni missförstår mig, min herre, afbröt hon honom; det anstär hvarje hederlig man att taga den frånvarandes parti... men Argus, tänker jag, reder sig nog sjelf, och det är alldeles icke nödvändigt att skaffa er ovänner... Emellertid var det beskedligt af er att lyda min vink... Var nu god och följ mig ut i salongen; några fruntimmer från grannskapet ha kommit hit, och dem måste ni hjelpa mig att roa. De följdes ut i salongen, der värdinnan presenterade honom för några äldre nåder med deras döttrar. ä Det är roligt äfven för förnäma damer att rå om en ung vacker karl, äfven om denne saknar mustacher, alltid likväl förutsatt att sådana när som helst på hans öfverläpp med framgång kunna odlas. Klok och på vördnadsfullt afstånd öppnade han samtalet med de äldre nåderna först och berättade mycket som kan vara roligt att höra på den något enformiga landsbygden. Till tacksamhet derför ledde nåderna konversationen in på byggmästarens eget fack, hvilket otvifvelaktigt måste smickra den unge arkitekten. De frågade honom till råds om bästa konI struktionen för hönsburar, något som man icke .gerna kan tala om med en som har sporrar. I De språkade äfven om burar för lefvande I orrar samt om hundkojor så inredda, att moppe, utom sin vanliga sängkammare, äfven kunde