Aftonbladet – 28 januari 1856, sida 1

på denna intressanta middag. Man uppsteg från bordet, och efter det öfversten ledsagat värdinnan utur matsalen, togo värden och samtliga gästerna plats på balkongen, der kaffe och likörer serverades. Värdinnan aflägsnade sig, för att låta herrarne vara ostörda. Man orkar icke säga artigheter åt damerna när man är för mycket mätt och icke heller när man är för mycket hungrig; man vill sträcka på sig, gäspa tacksamt mot höjden, röka tobak och möjligtvis skratta åt någon tvetydig anekdot som man bör för tjugonde gången. Byggmästaren, tillspord om jagtmarkerna i orten, intresserade genom sin fullkomliga kännedom i denna sak. Officerarne, med undantag af öfversten, bestämde till och med en viss dag på hvilken de skulle komma ut till ett större jagtparti under ungresens ledning. Landet vore bran, anmärkte öfversten, om det inte vore så förbannadt grönt. Slutligen framställdes några spelbord på den rymliga balkongen, och som vädret var lugnt, trodde man sig ogeneradt kunna draga sin spader i Guds fria natur, för att på dubbelt sätt njuta af densamma. Eftermiddagen om sommaren är så lång och kan icke på angenämare sätt fördrifvas. Kort bjödos ät alla utom åt byggmästaren, hvilken i konversationsspel naturligtvis icke kunde komma i fråga. Poängen var för hög, och spela med officerare är ett ordspråk. Möjligen kunde han sednare på aftonen få sticka sig in ien liten Lansquenet, hvarom redan talades, och der man ioke behöfver tappa mera än man sjelf vill, men der man vanligtvis tappar mera än man eger. Byggmästaren slog sig ned i kabinettet innanför balkongen vid ett bord med gravyrer och planchverk. Gravyrer och planchverk borde alltid finnas uti rangerade hus. Om värden eller värdinnan tröttna vid att underhålla sin gäst, så slår man upp för denne en packa gravyrer; om gästen har tråkigt och i ; j