Aftonbladet – 26 januari 1856, sida 4

— Ira Aldridge, den ryktbare svarte skådespelaren, har nyligen figurerat såsom svarande part vid en rättegång i London. En äkte man, äfven skådespelare, hade stämt Aldridge för det han förfört hans hustru. Bervisningen var lätt. Detådagalades att den nu redan döda kärlekspanten hade varit — en liten mulatt. Men det ådagalades tillika, att den äkta mannen på det oförsvarligaste försummat sin bustru och på flera år ej brytt sig om henne. Sannolikt tog juryn denna sednare omständighet i betraktande då den dömde Ira Aldridge till ett skadestånd af — 40 shillings (12 rår bko). — Barometriska höjdmåtningars osikerhet. Man har länge litat på dessa höjdmätningar, och på dem vid många tillfällen grundat topografiska data i flera länder — Sverge inberäknadt; en tillfällighet har likväl, för icke längesedan, ledt till oväntadt missgynnsamma slutföljder i afseende på dylika mätaingars tillförlitlighet. Upptäekten skedde i Wien, med anledning af en der år 1852 anlagd meteorologisk eentralanstalt, som ställdes under observatorii tillsyn oeh försågs med två till sina lägen fullkomligt noga bestämda observationsställen. Man ville au med observationerna här jemföra andra, som med utomordentlig noggrannhet blifvit anställda under loppet af 30 år, dels på annat ställe i Wien, dels i Krakau, Kremsminster och Prag, och som innehöllo en samling data, hvilken i säkerhet påstås öfvergå det mesta af samma slag hvarpå i andra länder finnes tillgång. Observatoriets härmed sysselsatte assistent, hr A. Pick, fann då en sådan skilnad mellan aivåmätningen af samma höjder med barometer och med trigonometriska medel, att den förras osäkerhet icke länge kunde undfalla honom. Han har härom rfattat en afhandling, som föredrogs i Wiens vetenapsakademi den 18 Maj förlidet år af Litirow. Bland de deri omförmälda resultaterna må här nämnas följande: Vid barometriskt bestämda medelhöjder om 6000 fot träffas ej sällan skilnader om 1000 fot eller mer; skilnader om 100 fot höra till regeln. Men äfven medeltal af flera månaders, hela års och Aera års observationer visa skilnader om 2 fot på 4 soiser, 10 fot på 8 toiser, 12 på 15, 14 på 101, så att man ieko en gång kan anse en barometrisk höjdbestämmelse tillförlitlig i den mån den härledts ifrån flera observationer, emedan resultatet ofia afviker från rätta förhållandet vid tillkomsten af nya data. Författaren ådagalägger att alla de orsaker, som hit.ills anförts till förklaring öfver dylika skiljaktigheter, ieke förslå att tyda dem, oeh att teorien här ippenbart kräfver ytterligare fulländning innan höjdnätningen med barometer kan få anspråk på någon jermnförlighet med den trigonometriska. Den sistvimnda — anmärker han — eger ännu icke blott företrädet af en vida större noggrannhet, utan motsvarar äfven en af vår tids vetenskaps hufvudfordrinsar, derigenom av vid en trigonometrisk mätning alltid kan ef sjelfra förfarandet slutas till den grad af noggramnhet som uppnåtts, men hvartill alla utsångspunkter fattas vid barometriska höjdmätningar. — Vattesledaingsrör. Vid anläggning af nya vattenledningar blir valet af åene för rören ofta föremål för långvariga och allvarsamma rådplägningar; vanligen afgör det valda ämnets längre eller cortare varaktighet slutligen frågan. En undersökning härom, som finnes införd i en tysk tidskrift för förlidet år, innehåller i detta hänseende några upplysningar som torde förtjena afseende äfven här, der ofvannämda fråga snart nog måste komma under diskussion. De vattenrörsämnen, som hittills blifvit genom något långvarigare bruk pröfvade, äro bly, jerm, stengods, glas och trå. Blyrör hafva långt för detta blifvit vanfrejdade, till följd af sin upplöslighet i drieksvatten oeh kokvatten, som dels medförer deras tidigare sönderfrätning, dels förgiftar vattnet med blysalter. — Jernrör angripas af rost, innan och utan, i trots af all målning oeh tjärning; de hafva dessutom den olägenheten att rostknölar bilda sig vid krökningar oeh fogar i rörens inre oeh tillvexa småningom, till dess att de täppa rören helt och hållet. Ett märkligt vedermäle häraf förekom i Paris vid början af innevarande århundrade. tt par årtionden förut hade en jernrörsledning blifvit nedlagd, hvilken då var genom invändiga rostknölar så täppt, att blott fjerdedelen af den ursprungliga vattenmängden slapp fram. Man sökte då, mot ett utsatt pris, få uppgift på något medel, hvarigenom rostknölarne skulle kunna bortfrätas utan attrörledningen behöfde upptagas; men prisfrågan förblef likväl obesvarad, och man nödgades återuppgräfva den ännu ieke tretioåriga ledningen Härvid upptäcktes att om eekså rostknölarne i dess inre ieke hindrat ledningens vidare begagnande, så var jernets utsida tillräekligt angripen, för att inom ett eller annat årtionde göra ledningen obrukbar. Återstå således endast ledningsrör af stengeds glas och trä. Tegelrör hafva efter flera års användning befunnits oförändradt uthåärda de förnyade pröfningar på styrka, em 20 ov ctectst medelst hydraulisk press, med . vit tillverkade af fullkomligt kal: ha i ocå cc med tjenlig glasyr, så bibehålla iv vattnet vid fullkomlig friskhet esh renhet, ledningen må vara huru vidsträekt soma hölet. I afseende på varaktigheten har man vid gräfningar i Wärtemberg flerestädes påträffat vattenledningsrör af tegel sedan remarnes tid, som ieke röja något förfall; och de rör, som nu tillverkas medelst pressning, måste hålla längre än de fornremerska, hvilka blott vore danade af lerskifvor, ihopvikna till rör emkring en kärna. På nyare sättet förfärdigade, kosta glaserade tegelrör ungefär hälften emet taekjernsrör. Glesrör har man för emkring 30 år sedan börjat använda i England; man har kunnat få dem derstädes för samma pris som glaserade tegelrör, oeh lika starka möt vattentryek; och då äro de lika varaktiga, hvilket bäst bevisas på den oförändrade beskaffenheten hos hundraåriga buteljer, som stundom träffas bortglömda i gamla vinkällrar. I England tillverkas dylika rör af basalt, som smältes utan tillsäts; den rika tillgången på råkmnet i vissa orter gör fabrikatet billigt, och frånvaron af kali oeh bly i glaset ger det mera härdighet än annat emot fråtning. Bruna porterbuteljer blåsas ofta af basaltglas. Måhända lyekas man i de nyligen i Bogland började försöken ait af masugmeslagg tillverka ledningsrör för vatten; lyckas detta, så ega vi i Sverge öfverflöd på ett ypperligt råämne till dylika rör; om slaggens härdighet mot väderleken öfve s man snart vid granskning af urminnes gamla gvarp; slaggstyekene visa sig ofta der i samma skiek som ny slagg. fTrårör kosta mest ibland alla, genom deras jemnförelsevis korta varaktighet oeh de många återuppgräfningar, som vattenledningarne sträektals påkalla, för att utbyte rmurknade osh otäta pumpstockar emot nya. Vattnet fylles dessutem med ruttna ämnen så säart det kommer att qvarstanna i pumpstoekar någöt långe, celler endast trögt genomflyter dem; och det orena vattnet angriper i sin ordning pumpstoekarne, hvilkas förfall bärigerom påskyndas. — Ky fynd-ort för Aluminium, Då aluminiam (ler-metall) har lerjord till malm, så skulle man lätt kunna tro att fyndorter för denna malm funnes öfverallt; och så skulle förhållandet äfven vara, om all slags lera kunde begagnas som malm för den nya metallen. Derhön har konsten likväl icke hunnit bringa det än, och man har hittills ieke kunnat begagna annan malm ån fullkomligt ren kaolin eller porslinslera, nvilken dessutom måste med stor kostnad förenas med ehlor, för att kunna begagnas till ändamålet. Ur sådan lera är det som Deville i Paris har framdragit de massor af aluminium, hvilka 2 sn or ÅR oc or