Aftonbladet – 26 januari 1856, sida 1

STOCKHOLM, den 20 Jan. Utrikes KEorrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris d. 16 Januari ). Den fråga, som i nuvarande stund innefattar hela den yttre politiken, och på hvars lösme hela Europa så till sägandes hänger, frågan om krig eller fred, beror för ögonblicket på huruvida de kontrapropositioner, som afgifvits efter ett ja eller nej fordrande ultimatum, och hvilka slungats öfver hufvudet på den plenipotentiär som fått detta ultimatum i uppdrag, skola medföra en brytning eller icke, Till principen är ett jakande svar på denna fråga icke tvifvelaktigt: i verkligheten är det mycket tvifvel underkastadt. Man säger väl, att om Ryssländ ej inom den 18 Januari tillkännagifver sitt rena och enkla antagande så eger grefve Esterhary att följa sina instruktioner, som föreskrifva honom att i sådant fall lemna Petersburg; men vare sig att han lemnar eller icke lemnar dena stad, är det svårt att antaga, det Österrke och de krigförande allierade, afvisande de ryska kontrapropositionerna med hvad juristerna skulle kalla afsigt att xej emöttaga en invändning som kunde innebära on prejudice,, icke skulle undersöka innehållet, om det ock ej vore för annat än få veta i hvilken mån propositionerna motsvara det fordrade ja eller nej. Vi befinna oss numera ej i Popilii cirkels tider. En granskning af de ryska kontrapropositionerna skall alltså sannolikt ega rum, hvaruppå en brytning eller underhandlingar blifva följden; allt efter dessa Kontrapropositioners innehåll. är 34 Frågan är således inskränkt till att veta hvaruti de bestå. I går antogs nästan enhälligt i Paris den i Morning Post gifna version. I följd häraf höll man der för säkert, att Ryssland antagit Svarta häfvets neutralisation, ehuru med några modifikationer; men att det förkastat regleringen af gränsen emot Turkiet samt den åt de allieråde lemnade rättighet att framställa särskilda vilkor, föreslående föröfrigt att till Turkiet återgifva Kars och det område det af sistnämnde makt tagit under det sednaste fälttåget, i stället för att låta de allierade besätta vissa fästningar. Då Svarta hafvets neutralisation synes vara sjelfva hufvudpunkten, så betraktades Rysslands eftergift i detta hänseende såsom ett stort steg emot den slutliga lösningen. Svarta hafvets neutralitets, utropade man, det är ottomaniska rikets säkerhet, ty utan krigsflotta kan Ryssland ej mera hota Konstantinöpel, icke ens våga ett krsftigt fälttåg på Donaus stränder eller på Asiens kuster, då det ej sjöledes kan föra proviant till sin landtarm Svarta hafvets neutralisation, det är Donaus frihet, ty så länge denna flod är i händerna på Österrike och Tyskland , hvilka der till och med ega en krigsflottilj, skall Ryssland, i saknad af sjömakt på Svarta hafvet, aldrig kunna på denna punkt utöfva några emot de tyska intressena fientliga handlingar.s Svarta hafvets neutralisation, det är sultanens oberoende, ty hvad skulle väl hädanefter den. moskowitieka diplomatien kunna företaga i Konstantinopel, då ezeten ej mera hår någon flotta att understödja sina ambassadörers hotelser, eller för att underlätta sina armåers rörelser på det ottemaniska området. sMen framförallt är Svarta hafvets neutralikation Europas lugn och jomnvigt, emadan den utgör den ryska äregirighetens bestämda ) Såsom läsaren finner är detta bref skrifvet dagen innan telegrafunderrättelsen derom att Ryssland antagit de österrikiska förslagen ankom till Paris. Vi införa det emellertid såsom beteeknande för den stämning som då var rådande i Paris.