Aftonbladet – 26 januari 1856, sida 1

storhet. Musiken till Idomeneus gaf tydligt tillkänna, att kompositören haft till förebild den store Gluck, hvars verk han i Paris lärde känna. Allt var dock nytt, ifrån uvertyren till finalen, allt förrådde ett mäktigt snille, som befriar sig från det tvång; hvaraf det ända dittills varit fjettradt, och som nu på en gång tager i fri besittning eganderätten till sin egen öfverlägsenhet. Formen, ackompagnementet och de harmoniska omvexlingarne, som man beundrar i Don Juan, framstå redan på ett beundransvärdt sätt i Idomeneus. Kompositören var då tjugufyra år. Gömd i hörnet af en mörk loge, satt ef gubbe och gjöt varma tårar vid afhörandet af musiken till Idomeheus och vid den entusiasm, som densamma framkallade hos publis ken. Det var den gamle Leopold Mozart, kommen direkt från Salzburg, för att närvara vid första representationen af hans ömt älskade sons, hans af Gud honom anförtrodde lärjunges första mästerverk. Nu kunde äfven han med Simeon utropa: Nu låter du din tjenare farå i frid... Det stora bifall operan Idomeneus tillvann sig smiekrade erkebiskopen af Salzburg, hvilken. 1781 vid-en resa till. Wien medtog den så mycket firade Mozart... Med tålamod utstod Mozart den. småsinte prelatens tyranni och nyeker; men en dag, då denne ville nödga Mogert att spisa tillsammans med husets lägsta tjenare, bröt den store konstnären sina bojor och lemnade för alltid erkebiskopena tjenst. På begäran af kejsar Josef den andre, komponerade Mozart Enleveringen ur seraljenn, som med utomordentligt bifall första gången uppfördes den 12 Juli 1782, och för hvilken opera äfven Gluck komplimenterade honom. Kejsar Josef, som mycket värderade Mozarts person och talang, yttrade till honom en dag om denna opera, hvilken han hört kriticerad af vid hans hof varande italienska komipösitörer: Bra, rain kära Mozart, endast något för rayeket neter. — Sire, ieke en enda mer