Aftonbladet – 25 januari 1856, sida 2

terna (1nemot 4V till antal) komma att försättas i anklagelsetillstånd. Det tillägges, att under uppträdena ett försök blifvit gjordt att intränga i Nizards boning, och att en brigabier vid stadssergeanterna dervid blifvit farligt och en annan lätt sårad. För nästa föreläsning ämnade polisen vidtaga flera försigtighetsmått för att förhindra uppträdenas förnyande. Från annat håll påstås, att flera af de häktade studenterna skola återsändas till sina föräldrar i provinserna, sedan det blifvit dem förbjudet, att för sina studiers fortsättande återvända till Paris. Den i tumultet sårade stadssergeanten skall ha aflidet. I det tal hertigen af Cambridge höll till de rån Orienten återkomna franska trupperna, då han till dem öfverlemnade Krimmedaljen, yttrade han bland annat: De båda nationernas förbund har blifvit invigdt af de båda armåerna i de stora striderna vid Alma, vid Inkerman och vid Sebastopol. Gifve Gud att detta stora förbund städse måtte fortfara till de båda nationernas fördel och ära. ENGLAND. Med anledning af underrättelsen att Ryssland antagit fredsvilkoren yttrar Globe bland annat: Vi hysa intet tvifvel, att de förbundna regeringarne skola tillmötesgå detta antagande med vänskapligt sinne och med det fasta beslut, att om möjligt afsluta en säker och ärofull fred. Emellertid böra de icke förgäta den ryska diplomatiens slingriga gång vid föregående tillfällen, eller att Ryssland för icke länge sedan antagit de välbekanta fyra punkterna — med hvad resultat är kändt. Vihoppas, att Ryssland skall inlåta sig på de nu förestående underhandlingarne med ett sådant sinnelag, att dylika missräkningar denna gång icke måtte komma i fråga.s Times pariserkorrespondent berättar, att utom den bekanta Decembertraktaten mellan Österrike och vestmakterna existerade mellan dessa stater ännu en konvention, ett memorandum, eller hvad man vill kalla det, hvilket innehöll följande bestämmelser: 1:o Om Ryssland icke inom 20 dagar antager de österrikiska förslagen, skall Österrike afbryta sina diplomatiska förbindelser med denna makt; 2:0 Efter de diplomatiska förbindelsernas afbrytande skola Österrike, England och Frankrike genast öfverenskomma om åtgärder för att tvinga Ryssland att antaga freden på dem emellan redan öfverenskomna vilkor, derom underrätta Europas öfriga stater och uppfordra dem att medverka; 3:0 Skall till Preussen öfversändas en notifikation med förklaring, att Preussen ej får tillträde till de blifvande fredsunderhandlingarne annat än med vilkor, att det gör de redan af de tre makterna antagna förslagen till sina egna, formligen bringar dessa till Rysslands kännedom och, i händelse Ryssland då ännu vidhåller sin vägran, afbryter alla diplomatiska förbindelser med hofvet i Petersburg och derifrån återkallar sitt sändebud. Man finner häraf huru många ledsamheter Ryssland besparat både sig sjelft och sina tyska vänner gerom att obetingadt antaga de österrikiska förslagen, och att detta antagande väl var mödan värdt, om det än icke skulle leda till hvarken underhandlingar eller fred; ty så vidt man kan sluta af Times-korrespondentens meddelande, jemfördt med förlidet års erfarenhet, lärer nog Österrike anse sig ha uppfyllt allan rättfärdighet då det förmått Ryssland till detta principiella antagande af fredsgrunderna, och sedan låta det blifva vestmakternas ensak om de vid den närmare uppgörelsen ej kunna komma öfverens med Ryssland, utan nödgas än en gång vädja till svärlet. Men hvad som i allt detta är nästan oförklarhgt, det är hvarföre vestmakterna fortfarande nödvändigt vilja laborera med dessa så föga pålitliga tyska makter, och icke fast hellre en gång för alla taga sina egna angelägenheter i sina egna händer. Den ofvannämde Times-korrespondenten omförmäler dessutom, att Frankrike och England förj någon tid sedan till Danmark framställt begäran, att det måtte upplåta två danska hamnar till station för deras flottor och bereda dem medel att der proviautera. Danmark har bestämdt vägrat detta. Till följd deraf skall den 14 dennes ha blifvit till danska regeringen afsänd en i mer än energisk ton affattad not i detta ämne. Samme korrespondent berättar vidare i al. seende på krigsrådet i Paris, att två kommissioner blifvit utnämnde för betänkandens afgifvande, den ena för flottan, den andra för hären, och att amiral Lyons och general Canrobert äro medlemmar af den ena, amiral Dundas och general Niel af den andra. Diskussionen säges till en-början ha vändt sig erdast kring allmänna frågor, och äfven den åsigt skall ha tagits i öfvervägande, att hären skulle dragas tillbaka från Krim, och blott Eupatoria, Kamiesch och Balaklava samt en eller två andra punkter hållas besatta, för att göra det möjligt att företaga ett fälttåg i södra Ryssland, hvarvid äfven varit tal om att begagna floderna, hvilket emellertid amiralerna ansett ogörligt. Man skall ha kommit till let resultat, att bortskaffandet af krigsmaterielen från Krim skulle erfordra inemot ett halft års tid. Korrespondenten säger likväl rent ut, att han alldeles icke gifver ut sina uppgifter för tillförlitliga, och troligt är också att rådslagens hemlighet något bättre bevaras än att de redan skulle kunna komma till offentligt tryck. Daily News berättar att hr Gladstone har för afsigt att, då parlamentet åter sammanträder. ställa sig i spetsen för fredspartiet i underhuset, och att till hans bandr skola sluta sig lorderna Blanford och Granby, sir James Graham samt hrr Cobden, Bright, Milner Gibson och Laing. I afseende på Disraeli vill .sman veta, att han icke kommer att ansluta sig till de förenämnde, utan ämnar han intaga en isolerad ställning. Milisregementenas officerare ha fått sig meddeladt, att regeringen innevarande år behöfver 25 procent af hvarje milisregementes styrka 4 1 Tove nn a RE RA 0 4 BV Wie AE