Aftonbladet – 25 januari 1856, sida 1

herr Pettersson ett stycke ost... så der ja... ät mer, så ja... Nå, herr Pettersson ? Gammal ost smakar just inte så bra mellan stufvade aborrar, anmärkte byggmästaren, grinande åt den alltför ampra osten. Men mellan vinet? Jag menade mellan de begge sorterna portvin jag. Jag tycker att det smakar alldeles lika jag, svarade Pettersson; men jag är så ovan att dricka vin. Värden och de öfriga gästerna smågrinade åt denna nyktra och enfaldiga idyll af 6 fot och 4 tum. Värdinnan smålog också. Var det möjligen derföre att hon kände till att så väl den blå som den röda karaffen hade samma buteljer till föräldrar? eller var det kanske af förnöjelse öfver att ändtligen hafva funnit en karl som icke skröt med sitt förstånd på viner. Möjligt. Bacchi gudom är ej kärleksgudinnans, trots poeternas eviga dualism om kärlek och vin. Men dricker man då aldrig vin på landet? frågade en något fetlagd öfverste. Nej, bara öl och det blott vid högtidernax, upplyste Pettersson. Bara öl? Men öl är inte helsosamt ... man blir så pösande af öl. Det är synd att säga det om allmogen i Roslagen, svarade byggmästaren. Men rhenskt vin, det kan hålla sig öfver hundra år, förklarade värden; min salig far tog in rhenska viner samma år som Säkerhetsakten, fördömlig i åminnelse, kom till verlden ... Ekström, servera Johannisberger ... Smaken, mina herrar! hvilken olja! hvilken blomma! inte så?... Hvilken ofantlig skilnad mellan rhenskt och mosel! inte så? Nu öppnades en diskussion om skilnaden emellan dessa begge viner och hvilken upptog trefjerndelar af middagen. Den återstående fjerndelen egnades åt politiken. Skarpt kal:atrades och skonlöst fördömdes Johanssons Argus, den mest lästa oppositionstidning på en tid då det säkerligen var vida