Aftonbladet – 25 januari 1856, sida 1

före öfversten och löjtnanten före kaptenen! Också var det ett förtvifladt springande från ena sidan af bordet till den andra. Detta mod är lyckligtvis aflagdt nu, men likbjudaren eller upproparen vid begrafningar måste ännu hafva rangrullan på sina fem fingrar. Löjligt nog! tänka på rangrullan när man går till en graf — grafven, den stora symbolen af alltings jemnlikhet på jorden! Men bort med alla sorgliga reflexioner när man spisar middag! Man säöger att maten tystar mun. Den skulle göra det kanske, om icke vinet oupphörligen öppnade densamma. Jag tror att herr Pettersson slår vatten i vinet, anmärkte värden; det är synd ... det är Petterssens gula lack och har i tio år legat på buteljer... Det är märkvärdigt, mina herrar, hvad Bourdeauxvin länge kan hålla sig, om blott kork och källare äro goda... Smaka, håll vinet länge i mun... det är ju som man skulle tugga drufvan, som man skulle bita henne från klasen. Superbt! smakade en. Charmant! smakade en annan. Men portvin, frågade en tredje, kan portvin ligga lika länge utan att förlora ? Näppeligen, svarade värden; herrarne ha här tvenne karaffer, en röd och en blå... i den förra är portvin som legat femton år i min källare, och i den sednare portvin som blott legat fem... Låt oss probera.,.. märker man icke genast skilnaden? det förra är ljusare till färgen och något starkare, icke så? Spriten, som man alltid måste försätta portvin med, har beröfvat drufvan någotaf dess must, inte så? Men blomman, lukta på blomman, mina herrar, den är förträfflig. Magnifik I Man märker genast differensen. Nå, hvad säger ni, min bäste herr Pettersson 2 Jag har så svårt att urskilja viner. At en bit ost emellan ... Ekström, servera