Aftonbladet – 25 januari 1856, sida 1

Tr deras hushållerska och slutade med on lång afhandling om Berga backe. De öfrige herrarne, af hvilka några på orten boende redan personligen kände ungresen på Berga, bemötte likaledes med artighet en person, hvars yttre ovilkorligen måste intaga alla, och började konversera med honom, naturligtvis med den måtta af förtrolighet man alltid bör iakttaga när man talar med en menniska som blott bygger hus. För brist på artighet eller yttre lefnadsvett kan man för öfrigt icke anklaga den högre aristokratien. Låt vara att deruti blott ligger månens värma och glans; men det är dock himmelsvidt bättre än detta kulna, höstruskiga nedan som man så ofta ser på penningmapnaternas pannor. När fröken Marie Louise i hela glansen af sin skönhet, förhöjd af den smakfullaste tdilett och nu mera utan musch på näsan, visade sig i salongen, emottog hon sin f. d. värd med en sådan hjertlighet, att den bestämdt skulle hafva väckt uppmärksamhet och afund n. b. em föremålet varit någon annan in en liten byggmästare på landet, hvilken naturligtvis vore under en dylik kritik. Herr Pettersson, sade hon förtroligt, vi ha här icke mycket att bjuda på... vi ha ingen jättetall från Berga skog, ingen käggelbana med spegelklot och ingen modellkammare tyvärr... Men vi skola åtminstone bjuda till att göra er dag så litet tråkig som möjligt. Denna sednare fras är mycket vanlig och betydelselös, ty hvilken värd eller värdinna, som naturligtvis efter måttet af eget besvär mäter gästens tacksamhet, finner någonsin. denne hafva tråkigt? Kanske låg det dock mer allvar i den unga damens ord. Hon visste ju hur mycken möda bon haft för att förmå sin far bjuda den unge mannen, helst denne ännu icke gjort någon uppvaktning hos grefven. Byggmiästaren hade af granlagenhet icke gjort det, men hvad hade väl grefven med hans granlagenhet att oöra? i