Aftonbladet – 24 januari 1856, sida 2

Hvad det här var intressant att sel yttrade hon; .det ser alldeles ut som leksaker.n .:oLeksaker! upprepade byggmästaren: något melankoliskt; allt det här är modeller för qvarnary landthus ;öch annat som jag redan byggt, samt; för -palatser och tempel dem jag aldrig skall bygga, tillade han med en suck. Marie Louise rodnade af förlägenhet. Hon hade, kanske utan att vilja det, något för nära råkat. röra vid . artistens vanliga, om också ibland rätt oskyldiga fåfänga. REN Fröken har för öfrigt rätty, tröstade byggmästaren; ty hvad är väl allt det här annat än leksaker. emot de mästerverk -.som den höga solen sedan sekler bestrålat!... Hvad jag på lancherna fått skåda skall jag: aldrig i verkigheten få se, jag skall aldrig få beundra jättedimensionerna som väcka vandrarens häpnad, aldrig få värma min själ vid denna snillets eld som lågar i de kufvade stenblocken och lyser; för: everdeliga tider! Tillåt mig likväl visa fröken min lilla kyrka, fortfor han, i.det han förde henne till fönstret, framför hvilket på ett bord stod modellen till. en kyrka i götisk stil. En stråle af den klara: morgonsolen föryllde nu så vackert den lilla kyrkan med ns smakfulla, torna... pAldrig iskall.jag se denna spira höja sig mot skynp, sade han med ett stilla-vemod i sin stämma, aldrig lyssna till orgeln inom dessa Murar, och ingen skall, när han går förbi denna port, säga: denna kyrka är ändå icke så oäfven, ändå icke så ful... Men jag är otacksam; jag har ju vid denna modell likväl haft mina gladaste stunderl Aa kyrkobänkarne der inne hafva varit öfverfyllda af mina förhoppningar . . . de trängdes. på gångarne, ,de stodo utanför, ty de kunde icke. alla rymmas i min kyrka... Från denna lilla predikstol har mitt hjerta et till dem, från denna orgellöktare har det spelat och sjungit för dem, och när de gingo ut, stodo de långa stunder utanför, beundrande fönsternes bågform, takets originella list och murarnas många nischer... Men nu