— Klotet återspeglade nemligen lika troget den svarta muschen på heiines näsa; Nytt tvåstämmigt skratt; -En annan:än. en landtkavaljer skulle hafva vågat vidröra den lilla svärta sidenmantillen på frökens näsa? Jo JG ock. iscipeln började nu sina: tentamina. Men det oartiga klotet, trots: sin hala yta, ville jemt ner i rännan. Hvårken kung eller hofmän ville falla -ned och tillbedja. Det syntes nog attde voro af träoch icke af kött och blod. Den sköna blef otålig, häftig och stampade ofta med den lilla foten. Stampa gerna, sköna fröken I ropade kägglorna; men lär er af detta, att det åtminstone finnes några som kunna emostå era behag. Men -då hittade mästaren på att oförmärkt med sitt starka finger vidröra klotet just som det skulle ner i rännan och gifva det en riktning, som håde till följd hela den öfvermodiga Ng RN fall. : Nu blef det ett jubel, må man tro. Marie Louise hämnades grymt. Hon fällde bataljon å bataljon, slog kringskuren kung, slog kungen allen och spelade atysk pott med lika färdighet som den svenska. O0 I Slutligen utmattad af sina många segrar nedsjönk hon andtruten på en bänk. Men, min Gud, hvad hon hade haft roligt! hvad hon nu hade mycket att berätta! för -väninnorna i Stockholms salonger! Slå rivaler ur brädet, hvilken vacker: flicka kanej det? men slå kägglor? Jo: det skall man se, Hvad säger nu fröken, föreslog byggmästaren, om vi skulle gå ätt bese min lilla mödellkammare LD i Ni har då också en medellkammarep, svarade fröken; det förstås att jag måste se den... jag vill se allt på ert glada trefliga Berga.n De gingo in i den lilla modellkammaren. Hvad den var nätt och hvad allt der inne var nytt för den ungå stöckholmsdamen ! Hon såg väderqvarnar vid sidan af kungliga slott och hon såg grekiska tempel midt bland svenska stall och Togar.