Aftonbladet – 24 januari 1856, sida 1

-HNå hvad säger hon då?.... ;pHon ssögersattshon. på frökens förord gerna-skulle vända-sig. till byggmästaren på Berga, ,om hon, bara tordes för hofintendentsembetet i Stockholm. Säg henne .då,, fortfor den unga damen, natt: jag skall använda hela mitt storå inflytande ös höfintehdentsembetet för att förmå detta att gilla kyrkans val : Jag har rar dig röken Nå,; hvad svarar hon på det? Jo, kyrkan -pastår att hofintendentsembetet i Stockholm icke står i ringäste beröring med det sköna, väre sig i himmelen eller på jorden. Marie Louise rodnade något, men hade icke desto mindre rätt roligt.: Andra högtuppsatte personer hade gifvit henne mångfaldiga komplimanger för hennes skönhet, men hyilka SR när smakat henne så bra som den Hon nu fick af den deräfventyraren. 1 höjden. , Att hofintendeftsembetet fått sitta emellan för hennes skull, det gick henne mindre till SHnes. Är det något mera fröken har att fråga? sporde. akrobäten, Nejo, svarade den unga dämen, kanske befarande några variationer på samma tema, och Variationör Kunna, säsoln vi något hvar hafva förnummit, förstöra äfven det vackraste tema. a Akrobateri började nu sin återfärd till jorden, men äfven dena gång med hufvudet och händerna förut, den galningen! Marie Lobise gömde sina ögon i sina händer, ty hon Vågade icke beskåda denna äfventyrliga promenad. — Nedkommeit på märken, gjorde den token på köpet några: par kullerbyttor! som salte den unga skönhetens skrattmuskler åter i rörelse. I Ett ordspråk säger: Att vara tokig för rolighets skull, detär att vara klok; men vara tokig och aldiig Vara glad, sidet ör tokars lag. Ändtligen stod Bergatoken på benen och frågade, utar Att kyneas det ringaste andtruten: